Det har ju trots allt ändå hänt en del. Det har fötts ett barn och därmed också ett barnbarn. Det har fötts barnbarn. Till mig. Eller, det var väl egentligen inte till mig, men det blir mitt. Ett underbarn. En dotterdotter. Tänker att det är bra att det är ett intelligent barn för då kan jag ha henne till en massa saker när hon blir större. Typ;
- Nån som kan läsa den prenumererade Fria tidningen eftersom jag aldrig hinner och den är oförtjänt oläst.
- En ny människa att tvinga oefterfrågad betongkonst på
- Gå ut med pälsen när hon väger mer än honom, dvs åttaochetthalvt kilo
- Läsa Vems lilla mössa flyger för
- och som kan läsa den för mig
- Nån jag kan lära allt jag kan om att plocka svamp, dvs bara plocka de som slutar på -kantarell