söndag 30 december 2012

året som gick året som kommer

Januari
Januari ja... jag är inte så förtjust i januari.. jag jobbade nog ... men hade precis tackat ja till andra arbetsuppgifter. egentligen visste jag ingenting. Än. Men jag tänkte.. hur svårt kan det vara?! Och det var det.

Februari
Jag har en dotter som är född i februari och det gör att jag liksom har något att hänga upp månaden i. Alla dessa månader som far förbi. Jag började jobba som verksamhetschef... och jag tänkte, tänk om jag är ett galet chefsämne.. tänk om jag plötsligt börjar skrika och härja. Tänk om. Det gjorde jag inte. Väl.

Mars
Åren går, mars kommer och går. Vad gör alla dessa mars med en. Mars mars måne. Vad hände? jobb hände.. jobbjobbjobb och det kan gälla för april

April
Här tror jag att gjorde något så banalt som att ställa mig på vågen. Och sen gick jag ut i skogen.
Kom ljuset? Ja det måste det ha gjort, för vi hade nog vår första tidiga utefrukost.

Maj
Det föddes barnbarn i maj. Säkert oändligt många barnbarn men mest mitt. Mitt hjärta. Och jag var med.

Juni
Jag fyller år i juni. Vad gjorde jag i år när jag fyllde på midsommarafton? hmm.. jomenvisst, firade i goda vänners goda lag. Tillbaka en stund på sjuttioåttiotalets folkhögskolas gräsmatta och dansade inte små grodorna. Men flabbade mycket

Juli
Mamma dog. Vi hade innan bokat en semesterresa som vi åkte på. Aldrig har solen värmt en så frusen kropp.

Augusti
Begravelse. Och det startar fight som inte någon kan vinna. Inga vinnare bara förlorare. Och ett år som inte varit jättelätt blir inte jättelättare. En annan dotter fyller sina år och jag är en lycklig mamma

September och Oktober och November
År långa. Långa och arbetssamma. Skrattar jag? Ja, det gör jag nog. Men inte tillräckligt.

I December vänder vi ett av bladen
Vi bestämmer oss för att börja ett annat liv, i alla fall med andra yttre förutsättningar. Vi köper en lägenhet i stan. Hejsanhoppla. Inte hippsomhappy för det har varit på tapeten länge men plötsligt går det fort. Med i mäklararvodet ingår en stylist. Inte av oss, men av vårt fina hus, så snart kommer en sådan hit och kanske att hon pekar med hela handen och säger; bort med betong och hundens våningssäng. Och snart kommer någon annan att dra handen över lavendelrabatten och stirrbliga på myrorna på pionerna. Och undra vad dom gör där. Myrorna alltså, inte de som köpt vårt hus... förhoppningsvis. Och det kommer att bli bra.

Ibland när jag kommer hem gråter jag över att lämna den underbara älgen. Och de enda svampar jag kan - de som slutar på kantarell och som växer på tomten och som delar rum med blåbär. Men lika ofta ler jag över mina nya vägar jag ska gå och över hur nära alla kommer att komma. Och över att allt går att göra om igen. Och igen.

2013
Är mitt bästa år. Ett år som jag inte behöver affirmera fram godsaker ut, för det är mitt ändå. Av bara farten kommer jag att göra, skratta, leva, hoppla och ha mig en underbar tid. Och så kommer det att bli för alla andra också. Av bara farten. Gott nytt år.

måndag 3 december 2012

184

och jag gjorde det igen. Skrev upp nåt livsviktigt.

Alltså det måste det ha varit eftersom jag tagit upp mobilen, tagit fram "anteckningar" tagit upp en ny sida, och mycket ordentligt skrivit .... 184. Etthundraåttiofyra.

varför?  jag blir galen av att inte få veta.

likaså kan jag nog kalla mig

tomibollen

(kommer alla mina kommande blogginlägg att handla om detta fenomen? nädå absolut inte, jag lovar. om jag bara kommer ihåg att jag lovat, eller varför)

eller.. jag blir förstås inte galen. men självförorättad. undanhållen information ju. 

torsdag 15 november 2012


 "... och så är jag lite nyfiken på livet. Eller sa jag det redan? "

Sådana här tillfällen, när man får lyssna på andra människors uppgift att berätta om sig samtidigt som dom har lite dåligt minne OCH svårt att ta till överord ... precis såna tillfällen är ganska roliga att få delta i.


söndag 4 november 2012

Tvångsbokklubb

Jag åkte tåg för ett tag sen. Och jag var då en av många som äntligen gjorde mig tid att läsa en bok. Vi satt där bredvid varandra och läste, i tyst kupé. Jag tycker det är skönt med tyst kupé, jag tycker det är skönt att slippa prata. Runt mig satt andra som jag. Med böcker i händerna. Funderar ibland på vad som skulle hända om jag tvingade dom att starta bokklubb med mig, just där och då. Om vi struntade i att vi inte hade lust att prata och tvingade oss att berätta för varandra om varför vi läste våra böcker.

Jag satt med Joyce Carol Oates Änkans bok i knät. En, som det såg ut som, ganska medelålders kvinna mittemot hade valt Erica Jong;s, Rädd att flyga och en ganska vanligsvensk man satt med  Liberalismens död framför sig. Av en Immanuel Wallersten.

Varför?

Jag vet bara att jag var/blev besatt av dödosorghistorer när min mamma dog mitt i somras. Jag kunde ha berättat för dom att JCO berättelse om hur hon överlevde sin mans plötsliga bortgång var obevekligt plågsamt osannolik och osentimental. Dom hade varit gifta i 47 år och kallade varandra aldrig annat än älskling. Hon, som är ständig aspirant på nobelpriset var så blyg inför sin man att hon hade svårt att kalla honom annat än .. älskling. Och han henne. Sånt är svårt att tro på och underbart att få läsa om. Rädd att flyga läste jag för länge sen, kommer ihåg att jag skrattade högt, skulle jag gjort det igen?
 Liberalismens död ser jag fram emot. Vad gjorde mannen med den? Förberedde sig? Plågade sig?

Jag kommer aldrig att få veta det. Det borde faktiskt startas fler tvångsbokklubbar.

söndag 14 oktober 2012

Om att aldrig tappa aptiten ... har jag skrivit på ännu en post-it-lapp.

Och då tänkte jag inte symboliskt, min kommentar var helt bokstavlig. Jag tappar nästan aldrig aptiten. Vad gör det med en människa? Gör det hen tjockare än andra? Nja, kanske ändå inte att jag tänkte så bokstavligt ändå, utan mer .. jag är inte äckelmagad.

Man kan ju sitta vid en fika/matbord och nån säger; alltså, igår så sprang jag på en gammal bekant som hade näsblod sprutande över sitt variga sår på kinden och plötsligt kastade...... ähh förresten ni äter ju, jag kan berätta vidare sen.

Föralldel fortsätt säger jag, som vanligt lite för snabbt tuggande på bullen/köttbullen.Jag tror att det är nåt med min begränsade fantasi. I såna lägen kan man ju vara glad över sina begränsningar.

Nåja, det var inte det jag skulle skriva om, jag blev bara lite inspirerad av att jag faktiskt kom ihåg min egen-notis.

Jag funderar mer på varför Sverigedemokraterna plötsligt ligger strax under miljöpartiet i väljarundersökningar. KD på väg ut. Är det kristusanhängarna som gått till SD?

Och hur jag alltsomoftast läser ironiserande krönikor, gärna på kultursidor om det alltmer utbredda; " jag är inte rasist, men..". Vad betyder det egentligen. Jag brukar sitta länge och titta på en sån mening och liksom försöka få bokstäverna att bilda en fortsättning, som om de levde ett eget liv. Kanske ge mig ett svar på vad man ska svara på det;

-Vad är du då? Rädd? Oinsatt? Med en svenskskräck att göra skillnad på kreti o pleti? Vem är i så fall kreti och vem är pleti? Är kreti ond eller god? Vill pleti ta mitt jobb, vill kreti förbjuda mig sjunga högt och vara naken? För naturligtvis är det skillnad på kreti och pleti.

Det är inte skillnader som är farliga. Det farliga är när man bestämmer att kreti bara är kreti, inget annat. Och att alla kreti är på ett visst sätt. Alltid. Pleti är alltid kriminella och aggressiva. Kreti är per definition god. Som att mammor alltid är goda och vill alla barn väl. Fel fel fel.

Och jag tänker att folk som inte orkar annat än; "jag är inte rasist ..men" är både kreti och pleti.Liksom folk som ironiserar över det.

Att ironisera över folks vanmakt, istället för att framhärda med att sätta det i klass/bildnings/ekonomiskt/politiskt/kulturellt perspektiv för att förstå sin och andras egen roll i kretiochpletispelet känns .. omodernt.

Ja, det var väl det. Nu ska jag ut och flyga.

lördag 22 september 2012

Mina planer

Jag har faktiskt ofta planer på blogginlägg. Ibland, när jag får feeling över en tanke som svoschar förbi i min hjärna, ser nåt på tv, hört nåt på stan som gett mig gåshud och när jag i stunden inte hinner formulera tankarna till fullvärdiga meningar, så skriver jag ner stödord. Gärna på mina digitala post-it-lappar som jag har på skrivbordet. På datorn alltså.

Nu har jag hittat mina senaste post-it-lappar. Och om nån så hotade att hyvla ner skinnet på armbågarna sakta med en osthyvel skulle jag inte komma ihåg vad/hur jag tänkte, men håll till godo med stödorden;

"flanellograf o ingemar  bergman. vad kan man begära av folk man har vid sin sida"

Slut citat

Kan nån hjälpa till här, jag är oerhört nyfiken.

tisdag 14 augusti 2012

postsemester, efter semestern. efter men före julen, innan nästa semester och däremellan kommer absolut inte nån fasta men kanske en å annan grogg. eller inte grogg kära nån, ginåtonic...
och så blir det tulpandags och årligt tandläkarbesök och ingen träning... men nu är snart tredje arbetsdagen efter semester ... och det går bra det med, om man är påssetiv

måndag 13 augusti 2012

om lusten att slå till nån

Har läst några böcker i sommar. Och det är ofattbart hur verkligheter kan rymmas inom samma världsrymd. Eller det var väl kanske lite abstrakt.. hur de kan pågå under samma sol, bara en charterresa ifrån varandra.

Bland annat läste jag boken Morgon i Jenin, om Palestina och Israelkonflikten. Eller, det är inte en konflikt, det är en terrorhandling mot ett palestinskt folk som pågått allt för länge. Läs den.
Jag låg där vid medelhavet i trettoifemgradig värme och kände en oavlåtlig lust att gråta och slåss, örfila upp hela Israel som en man och skrika sönder deras trumhinnor. I brist på vapen. Istället svalkade jag mig med en öl och det dopp och blev lagom självföraktande.

Sen läste jag en bok till, Zlatan. Kunde inte sluta läsa trots att jag vet hur det slutar. Och fick en sån stor lust att flänga till honom över hövvet så där så att håret åker på ända och lågmält bryta ner honom med tumgreppet och tvinga honom erkänna hur han är sinnebilden för dumdryga fotbollsspelare som har långt till nån form av sambandscentral i det egna systemet. Just att dessa världar pågår samtidigt.. är mindre fattbart än .. än.. att folk pratar med döa mänskor.

Och att jag sedan blev intresserad av den italienska fotbollsligan är kanske inte en skam men något lite märkligt.

onsdag 25 juli 2012

När någon eller något försvinner kommer någon eller något annat. Inte i stället för utan för att. Jag vet det. Nu.

Men nu åker vi iallafall. Efter så många sommarresor utan destination, där man hamnar runt av olika outgrundliga anledningar och där samtalen man har därför låter som ...
- Vart åker vi nu?
- Vänster? Italien?
- Ok
- Oj, missade avfarten!
- Jamen då åker vi till Frankrike.

- Vart ska vi sova?
- Hmm där .. eller där.. eller... DÄR?!
- Ja men vart ska vi äta?
- VAD ska vi äta?
- Nja,. mer hur ska vi äta.
- Där?
-Eller.. kanske där?.. eller Här!
 - Amen för f-n... det är ju bara att bestämma..
- Amen stanna häääär, vi kan lika gärna sova här oxå.

- Hello, ekskjuse me, do jo häv änny vejkänsys,ö room?

... ja så höll det på några år.

Nu har vi, så oerhört känslomässigt lägligt, bokat all inclusive.
ALLT inkluderat, så även sinnesro..

Jag hoppas mycket på det..

fredag 15 juni 2012

Nämen

det ser ju för torftigt ut. Att jag slutar bloggen med ett... Jag har hittat hem .. för att jag har varit och klippt mig. Lite för ytligt på nåt sätt och ingen smickrande bild av mina drivkrafter. Så kan det inte sluta.

Det har ju trots allt ändå hänt en del. Det har fötts ett barn och därmed också ett barnbarn. Det har fötts barnbarn. Till mig. Eller, det var väl egentligen inte till mig, men det blir mitt. Ett underbarn. En dotterdotter. Tänker att det är bra att det är ett intelligent barn för då kan jag ha henne till en massa saker när hon blir större. Typ;
  • Nån som kan läsa den prenumererade Fria tidningen eftersom jag aldrig hinner och den är oförtjänt oläst. 
  • En ny människa att tvinga oefterfrågad betongkonst på
  • Gå ut med pälsen när hon väger mer än honom, dvs åttaochetthalvt kilo
  • Läsa Vems lilla mössa flyger för
  • och som kan läsa den för mig
  • Nån jag kan lära allt jag kan om att plocka svamp, dvs bara plocka de som slutar på -kantarell
Man ska inte säga att det inte finns egoistiska orsaker till att skaffa barnbarn...

fredag 16 mars 2012

never more bad hairday

för äntligen har jag hittat min drömfriserare.

Panikringde igår till en salong vilken som helst i Kungsbacka och fick en tid idag.
Så idag tog jag min kvasthildefrisyr i handen och åkte dit.
Och tänkte när jag la i parkeringspengar.. en timma räcker det.. nja.. det brukar ju ta tid.. men å andrasidan finns inte hundra lapplassar/lisor i den här stan. Så jag nöjde mig med en timma.

In i salongen och möttes av en ung tjej som ...  liksom lite lakoniskt blängde på mig.

- Hej, jag är Helen
- Jaha det är du, sätt dig där, första stolen
..sprut sprut med vattenflaska .. ingen hårtvätt..
- Hur ska du ha det?
- Jaa a vad tycker du?... vad tror du?.. klippa bort piasavakvasten?... hur som helst men inte klippa kort lugg?
tystnad, klipp klipp klipp, tyst, klipp, inget prat, klipp klipp, knäpptyst
- Du ser väl att jag klipper kortare på ena sidan..
- Ja, jo.. 
klipp klipp klipp, tyst, klipp, inget prat, klipp klipp, knäpptyst
blås blås med hårblås hårda borsttag, aj aj i det hårömma.. spray spray
- Nu är du klar
- Åh tack

22 minuter har det tagit, jag går ut med en frisyr som jag på många olika sätt genom åren försökt få friserare att göra. (det mest förnedrade försöket var när jag hade med mig en bild av Victoria Beckham och friseraren log, det skulle min nya friserare aldrig göra. Le alltså). OCH jag slapp prata.

Äntligen. jag har hittat hem.

torsdag 8 mars 2012

Åttonde mars (och föralldel nionde mars)

läser jag Bodil Malmsten och citerar henne av hjärtans lust

"Den som inte är mot är inte med"

Precis, tänker jag. Så är det.

Ibland är man med och då inte mot och följaktligen inte med. Det är som att det är lättare att vara mot. Ofta smartare faktiskt. Kolla bara; motstånd - medlöpare, motreaktion - medberoende, motkraft - medgörlig, motivation - medelmåtta. motsägelselusta - medeldistansrobot

.... ja så kan man hålla på om man är tycker det är roligt. Jag tycker det. Samtidigt som en form av konformism som tillåmed Bodil ger uttryck för gör mig motspänstig. Även om den är medryckande.

Fast å andra sidan är det väl bra då för det är ju mot. Konformism.

Ett tråkigt mot måste väl ända vara motionera...

lördag 3 mars 2012

Min Smart bil är
1. inte så smart
2. smartare än mig
3. jävligt dyr att laga

Man kan välja vilka alternativ som helst men 3an ska med.
Två mänskor får plats i den bilen, två och en hund. Det räcker långt. Den parkerar sig nästan vart som helst, framförallt där ingen annan får plats. Den får barn att le eftersom det ser ut som en leksaksbil och de som sitter i blir liksom till leksaks.. hennar? (Om man inte vill säga gubbar eller gummor vad säger man då). Alla ler, jag mest när barnen ler. Ler och vinkar. Den spanska hunden viftar på den otrimmade svansen och alla är nöjda.

Tills bilsatan stannar på leden, slutar åka, slutar leva och jag hoppas överleva stående i bussfilen. Vad göra? Jo ringa 118 100 och helt enkelt fråga, här står jag och vad gör jag nu.. har du nåt bra nummer? Det hade dom och dyrt var det. 1900 för att bogsera två säten till verkstaden. Fortare än man hann säga "vi flyttar in till stan" var den lagad och vi 6000 fattigare. Tills den slutade åka igen. Då var vi 8000 fattigare.
Och när man överlämnade lilla bilen till verkstaden, insåg man även vilken usel renlevnadsmänska man är.. glasburken med kaffeslatten på golvet under sätet.. var inte det frukostkaffet i bilen på vägen till mötet i Halmstad i november? Jo.

Jaja. Det vara bara det.

Egentligen har jag en massa tankar om det är märkligt att ha råd att laga en bil för så mycket pengar, jomen att det är sparpengar men ändå. Och jag tänker på klassresorna jag gjort med bilar. Och jag är så glad att klassbegreppet äntligen synliggörs och tydliggörs. Det är på tiden. Igen. Och igen.

onsdag 29 februari 2012

Jag skrev brev till Nordeas support

Hej
Det är sista dagarna i februari och det står fortfarande på hemsidan att det är tekniskt fel...
Vi som behöver betala räkningar, tex bilförsäkring för att inte stå oförsäkrade i morron.. vad ska vi göra? Hänvisa till tekniskt fel på banken? Står ni för merkostnaderna? Med tanke på alla avgifter, vinster och utbetalningar av bonusar borde det finnas utrymme för en fond där kundernas merkostnader i händelse av ert tekniska fel kan komma att kompenseras. Allvarligt talat Nordea. TVÅ DYGN av tekniskt fel. Vilken annan konkurrensutsatt näring kan nöja sig med det? Där kunderna dessutom är helt privatekonomiskt beroende av att tjänsterna man köper fungerar? Med hopp om snabbt svar

Utan MVH
Helen Liljedal


(jag tänkte att jag även skulle skriva.. Man kan alltså åka till månen men man kan inte ha en betaltjänst igång på ett bankhelvete år 2012. Men det gjorde jag inte. Kändes lite väl .. använt, lite 1971)
Svaret kommer antagligen att bli...

söndag 26 februari 2012

Det är ganska tråkigt att inte ha så mycket att tillägga..  så jag nöjer mig med att uppfostra ...

måndag 30 januari 2012

Åt helsikke och nån måste formulera det

Vad händer? Vad göööör Fredrik? Fredrik driver Sverige som vore det hans egna lilla startaegetfirma. Fast barnsligare.. jagvilljagvilljagvill.. gnäller han och vad han vill är att vara med och fotograferas i de stora grabbkostymernas parad i  Europakten. För att få som han vill sänker han rösten och blängvädjar in tvn... JAG är vill ta ansvar för Sverige.. ingen annan gör det som jag JAG JAG.. och så förväntar han sig att vi sitter still i båten.

Europakten syfte är att skärpa reglerna för de 17 länder som har euro som valuta. Vi har inte euro som valuta. Men Fredrik får sitta med på ett möte om året. För att säga .. vad?! Fy!? Eller.. Heja på?!

Allt detta kan ju känns lite.. avigt.  Jag är inte människa att formulera mig initierat och med kunskap om tidernas tillstånd, men jag läste en text av en mänska som gjorde det och även om jag inte kan säga att exakt så är det så låter det mesta ... välgrundat. LÄS SJÄLVA, Mia klicka på denna röda text! . Och bedöm. Det är en lång text men väl värt tiden. Och håller man inte med så berätta gärna varför. Jag kan inte svara för texten, men diskuterar och lär mig mer. För att kompensera min egen och mångas med mig större begåvning.. att raljera.

För övrigt hoppas jag att min lust att skriva kommer tebax. Det är ju roligt. Och att ha roligt är ju skoj.  Och att ha skoj stärker ju livsanden och motar ledan i grind.

söndag 15 januari 2012

Fredag

var en sån där dag, ännu en dag, när man åker hem. Från jobb tillexempel. Förhållandevis tidigt, runt tjugoöverfyra. Solen hade inte gått ner men den var på väg. Himlen var filmrosa, alltså overkligt vacker rosa. En sånt tillfälle när förutsättningar för närvarokänsla står till buds.

Och P4 var på på bilradion, varför har jag glömt just nu men ibland står jag inte ut med P1s experter på verkligheten.. och på P4 spelade man Love hurts och jag sjöng med. Högt. Inte för att kärleken smärtar just...nu. Utan för att det var som en gammal vän kommit in i bilen som jag sjöng duett med. För jag kunde delar av texten sen nittonhundrasjuttiosex. Möjligtvis att jag gråtit nångång sent sjuttiotal, gråtit och sjungit.. laaavvehööörts. ooooo laaaavehöö ööörts.

Nåväl, jag satt där och sjöng och upp dök en artikel jag läste för några dagar sen, en artikel om och med Laleh. Hur hon formulerade några av sina drivkrafter med sin musik. Jag kunde inte låta bli att memorera och börja citera... (smygstjäla kan man säga att jag gör.. eller för all del, inspireras, man kan fan inte ta patent på kloka oneliners) Citat som dyker upp, hippsomhappy, närhelst det behagar i mitt medvetande. Som just sånt om att friheten som kan skapas när man "agerar utifrån nyfikenhet i stället för övertygelse".

Vad sa hon mer då som hela tiden vill citeras i mitt huvud... något om hur lätt vi har att "jämföra det bästa hos mig med det sämsta hos dig".  Det enda man kan bli sur på egentligen är att nån annan formulerar det man inte har ork till själv.

Iallafall fick den stunden mig att känna mig märkligt ..overklig.

söndag 1 januari 2012

Nytt år, nya affirmationer

blir det ju hur man än avslutar det gamla. Jag affirmerade under gårdagskvällen på det sätt som för mig var möjligt, vad jag vill att det nya året ska kommer att stå för. För universum,
jorden, världen, Sverige, Kungsbacka, Kullavik och mig. Verkligen för mig. En bild och en kaka säger mer än hundra ord och beskriver bäst min vision.
Man gör så gott man kan.

Dagen idag fick hunden bekänna färg. En lång promenad som resulterade i en dusch med tillhörande tvagning av päls. Sen slocknade han.

Vår promenadväg var grå. Och blöt. Men mest grå.  

Nu återstår några timmars ledighet innan ett nytt jobbår kallar. Med nya uppgifter, nytt ansvar och nya möjligheter. Hur förbereder man sig? Jag bäddar rent och ber en stilla bön att det ska räcka långt.