Gott år

Det blir lättare och lättare. Om jag skulle sammanfatta åren so far, så tror jag det är just så. Det blir lättare. Och svårare. Fast svårare på ett lättare sätt. Jag är inte överförtjust i nyårstider. Tycker det är ganska ångestskapande att man under en dag, några timmar ska koncentrera sig på Där och då, Här och nu och Sen fortsättningsvis - samtidigt.

Tillbakablickar, nyårsparty och framtidslöften - samtidigt.

Jag måste säga att simultankapaciteten försvagas med tiden. Förr kunde jag prata i telefon, lyssna på radio, skriva rapport, titta på tv och koka potatis samtidigt. Idag när telefonen ringer på jobbet måste jag koncentrera mig på att hitta en penna så att jag kan börja med att skriva namnet på den som ringer, sen skriver jag ner vad hen säger, sen lägger jag på, och så slänger jag lappen för det är ofta inte så viktiga saker som man vill inbilla sig. Så ser min simultankapacitet ut nuförtiden. Inte undra på att jag inte gillar nyår, tänker jag. Och trots det blir livet alltså lättare och lättare...

Så vad hände under 2013 egentligen som gav upphov till den känslan....

Nja, det har nog hänt under ett antal år... för just det här året började som skit, mellanlandade som pannkaka och kulminerade i marängsviss. Det sista även bokstavligt talat. Under julledigheten och veckorna innan har jag drabbats av svisscrawings och bara gett efter.. satans så gott.. gräddevaniljglasschokladsåsmaränger och en å annan banan. Ett frosseri som hämtat ur 80-talet. eller 70? Vintagefrosseri?

En efterrättskänsla även på andra härliga sätt... ett bulligt luftigt lent och ljuvligt känslosviss som bådar gott för 2014.

Idag kommer vänner och sitter av nyåret. Väntar ut väntan på att man kan gå ut. Utan andra krav än vara så gott man kan. Och bli så arg man bör på fascistvindar i närvärlden och omvärlden. Och göra nåt av sin ilska och sin kärlek. Och göra det mest banala, ta hand om sig och varandra. Gör´t.

Idag skulle jag träna, idag gjorde jag inte det, jag tog en öl till lunchen i stället.
Tänker att vardagen snart kommer... och då hinner jag ändå inte träna.

jul och klappar

Det roligaste med att börja skolan efter jullovet när man var liten, var att få ställa frågan; Vad fick du för julklappar i år.. (hö hö).. och glada kamrater börjar rabbla stolt och själv flabbar man ihjäl sig för det är ju NYTT ÅR!.. och man har inte fått några klappar i ÅR..

Jaherregud att man överlevde en så tråkig barndom..

Jag kom ihåg det för impulsen finns där nånstans.. blir man nån gång av med sin inre åttaåring? Hoppas inte det, hoppas man alltid kommer ihåg att hålla henne i handen och solidariskt fnittra åt dåliga skämt. Här kommer en iaf en julklappskavalkad....

vackra julkulor från ena hjärtat, som vet att glas är det finaste jag vet

tekannan från stora hjärtat som (nu) vet att glasyren och färgen är det vackraste jag vet.. (för jag var med.. :))

vinglas från andra hjärtat som vet att vin är det vackras.. ehh, ganska gött 

ja.. och så hemmagjort fotoalbum, böcker, liten gris och andra bra saker. Och julen var som den brukar i stora ihopplockade familjen, lugn, fin och alldeles vanlig. Och på rean fick jag en ny lapptopp. Så nu kan jag surfa in på en sida på mindre än 13 minuter. Det är som att ha haft en sten i skon, man märker hur jobbigt det varit först när den är borta. Och den har kamera. Så nu kan jag ta selfies (vilket jag gjorde nyss)

God mellandag kära läsaren! (jag vet att Maja läser iaf..)

En ljuspunkt

Ingen kommer orka leta efter borttappade jullådan i år. Kanske ett annat år. Tomtarna får vila i frid, tomtedemonstrationen får återkomma, jag fick en ljus idé och ordnade julstämning på annat vis. För det är ju så att alla andra folk skiter fullständigt i att EN stjärna ska hängas upp för att, som en tvåtusenårig GPS, visa visegubbarna vägen och vem är jag att inte hänga med på trenden "more is more".

Så, elva småjesusar har nu fötts här (eller komnmer att .. för all del), letajulstämnings-ångesten är motad i grind och det är fredag med endast en vecka kvar innan julledighet. Det är väl inte så att livet leker. Men nästan. På nåt vackert märkligt sätt.

andra i advent

Idag målar jag bord, vitt. Som snön som föll och försvann på tre timmar. Till och med naturen har bråttom.

Annars har jag varit i Stockholm några dagar på kånferans. Det bästa med den kånferansen var att jag träffade barnbarnet några timmar, hann blåsa såpbubblor och läsa böcker på barnavdelningen på Kulturhuset där. Hon väljer böcker helt urskiljningslöst, som en ettochetthalvtårig urkraft går hon och hämtar nya ur hyllorna, om och om igen, om att få syskon, om att folk dör, på engelska, kapitelböcker och Pettson. Bådar gott tycker jag.

När jag kom hem (och det är ALLTID lika skönt att landa i provinsens största lilla centralstation efter att lämnat Sthlms) utan förseningar (!) hade dom slagit in Posthotellet i sidenband. Med ljusslingor. Och utanför lös gubbarna på stången. Den helt osannolika installationen och travestin på aporna som inte vill se, höra eller tala. Dom byter färg hela tiden. Avhuggna på mitten sitter bålen på pinnar. Ja herregud... va skönt det var att komma hem.

Fyra hyacinter och en amaryllis. Det är så det får bli för ena jullådan är flyttborta. En är hittad och det är som tur är den med staken. Så fyra hyacinter, en stake, en amaryllis och en adventsstjärna i fönstret. För den låg också i den hittade lådan. En reservstjärna, men fullt duglig. Det enda jag väl egentligen saknar är min julälva. Som ligger i den lådan som flyttat nån annanstans.

Tänker på mina många adventspynt genom åren. Fåglar och stjärnor och ankor och fina grejer. Och då saknar jag mitt hus, mitt andra liv på landet en stund. Ganska lång stund. Det är som att staden stjäl allt utrymme för kreativ adventsfantasi, den gör allt själv och lämnar inte ett andrum. Tänker att det är som om en vuxen tycker att det egna julpysslet är finast och hänger upp det främst och barnets liksom försvinner.... nämen... vaaart tog det vägen.. men mammas blänker väl fiiiiint, mamma har använt bara fiiiina material och färger och natur och naturligt!!!

Så känns det när jag tittar in i alla vackra blomsterinredningspysselprydnadsskyltningar.

Inte ens Frankie kunde höja temperaturen idag.