Åt helsikke och nån måste formulera det

Vad händer? Vad göööör Fredrik? Fredrik driver Sverige som vore det hans egna lilla startaegetfirma. Fast barnsligare.. jagvilljagvilljagvill.. gnäller han och vad han vill är att vara med och fotograferas i de stora grabbkostymernas parad i  Europakten. För att få som han vill sänker han rösten och blängvädjar in tvn... JAG är vill ta ansvar för Sverige.. ingen annan gör det som jag JAG JAG.. och så förväntar han sig att vi sitter still i båten.

Europakten syfte är att skärpa reglerna för de 17 länder som har euro som valuta. Vi har inte euro som valuta. Men Fredrik får sitta med på ett möte om året. För att säga .. vad?! Fy!? Eller.. Heja på?!

Allt detta kan ju känns lite.. avigt.  Jag är inte människa att formulera mig initierat och med kunskap om tidernas tillstånd, men jag läste en text av en mänska som gjorde det och även om jag inte kan säga att exakt så är det så låter det mesta ... välgrundat. LÄS SJÄLVA, Mia klicka på denna röda text! . Och bedöm. Det är en lång text men väl värt tiden. Och håller man inte med så berätta gärna varför. Jag kan inte svara för texten, men diskuterar och lär mig mer. För att kompensera min egen och mångas med mig större begåvning.. att raljera.

För övrigt hoppas jag att min lust att skriva kommer tebax. Det är ju roligt. Och att ha roligt är ju skoj.  Och att ha skoj stärker ju livsanden och motar ledan i grind.

Fredag

var en sån där dag, ännu en dag, när man åker hem. Från jobb tillexempel. Förhållandevis tidigt, runt tjugoöverfyra. Solen hade inte gått ner men den var på väg. Himlen var filmrosa, alltså overkligt vacker rosa. En sånt tillfälle när förutsättningar för närvarokänsla står till buds.

Och P4 var på på bilradion, varför har jag glömt just nu men ibland står jag inte ut med P1s experter på verkligheten.. och på P4 spelade man Love hurts och jag sjöng med. Högt. Inte för att kärleken smärtar just...nu. Utan för att det var som en gammal vän kommit in i bilen som jag sjöng duett med. För jag kunde delar av texten sen nittonhundrasjuttiosex. Möjligtvis att jag gråtit nångång sent sjuttiotal, gråtit och sjungit.. laaavvehööörts. ooooo laaaavehöö ööörts.

Nåväl, jag satt där och sjöng och upp dök en artikel jag läste för några dagar sen, en artikel om och med Laleh. Hur hon formulerade några av sina drivkrafter med sin musik. Jag kunde inte låta bli att memorera och börja citera... (smygstjäla kan man säga att jag gör.. eller för all del, inspireras, man kan fan inte ta patent på kloka oneliners) Citat som dyker upp, hippsomhappy, närhelst det behagar i mitt medvetande. Som just sånt om att friheten som kan skapas när man "agerar utifrån nyfikenhet i stället för övertygelse".

Vad sa hon mer då som hela tiden vill citeras i mitt huvud... något om hur lätt vi har att "jämföra det bästa hos mig med det sämsta hos dig".  Det enda man kan bli sur på egentligen är att nån annan formulerar det man inte har ork till själv.

Iallafall fick den stunden mig att känna mig märkligt ..overklig.

Nytt år, nya affirmationer

blir det ju hur man än avslutar det gamla. Jag affirmerade under gårdagskvällen på det sätt som för mig var möjligt, vad jag vill att det nya året ska kommer att stå för. För universum,
jorden, världen, Sverige, Kungsbacka, Kullavik och mig. Verkligen för mig. En bild och en kaka säger mer än hundra ord och beskriver bäst min vision.

 

Man gör så gott man kan.

Dagen idag fick hunden bekänna färg. En lång promenad som resulterade i en dusch med tillhörande tvagning av päls. Sen slocknade han.

 

Vår promenadväg var grå. Och blöt. Men mest grå.  

Nu återstår några timmars ledighet innan ett nytt jobbår kallar. Med nya uppgifter, nytt ansvar och nya möjligheter. Hur förbereder man sig? Jag bäddar rent och ber en stilla bön att det ska räcka långt.