05.12
väck väck vakna mot min vilja

05.17
upp upp nöta golvens tilja

06.21
kaffet är urdrucket, papperstidningen har inte kommit så i brist på att börja dan med GPs del 3 och mestadels annonser så har jag läst Coops Mer smak och bestämt att jag ska laga mer vitkål

06.30
ringer väckarklockan

06.31
vad göra nu? blir trött igen som om dagen backat tillbaka in i natten

06.40
tur att inte tv:n är tillgänglig i frukostfåtöljen, somna framför tv:n är inte det det härligaste

06.42
res mig upp och duscha

Nu börjar två laddade dagar, höjdpunkten och  slutet på många månaders jobb. Två dagar, tre scener, 40 akter, blandat musik dans och teater, ett seminarie, sex workshops, två luncher, och en middagsunderhållning senare ses vi på söndag. och lagar vitkål. Kimchi?

Skyltdockor i dag. I led är tiden, Emmaus vet vartåt det lutar, alltså.. glada färger i vår!

Berättade jag nån gång utställningen av Joan Fontcuberta?!

Han hade en hel vrå på sin utställning på Konstmuseet i Göteborg, som handlade om den ryska kosmonauten som försvann i rymden. Han visade foton före och efter kosmonauten blivit retuscherad bort från bilder med högsta Trojkan i Sovjet, bilder på vodkaflaskan som han tappade i rymden. I en monter stod hans frus ryska dockor, hans gamla skrivböcker från skolan, ett gammalt gummiben som varit hundens leksak, hunden som även han hade varit ute i rymden i en hundrymddräkt.

Ingen ville ta ansvar för att han försvann där i världsrymden. Ingen fick prata om honom. Han var raderad ur skolböcker. Hans leksaker stod som påminnelser om hur ett barn med önskan om att åka utomjordiskt fick sin önskan uppfylld, blev Sovjets hjälte, gick ut på en rymdpromenad och kom aldrig tillbaka. Helt fantastisk historia.

Och helt påhittad.

Så extremt uppiggande. Efter sådana besök längtar man ständigt till nya besök på museum.

Idag har jag två besökare på bloggen från Ryssland (säger statistiken). Kanske är det två som inte klickar in sig på kanalen som sänder OS-invigningen.

Kanske är en oansenlig blogg på svenska mer förståelig än att det kommer idrotts"män" från hela världen för att tävla på deras nedblodade arenor på en bortglömd badort under devisen "Idrott och politik hör inte ihop". Man kan bara hoppas att de (idrottarna) aldrig blir beroende av en kollektiv solidarisk handling. Risken är stor att dom blir bemötta med "Idrott är för idioter, idrott och humanism hör inte ihop.. sug på den för h-e och gå och sköt dig själv".
Sorry, men jag får hjärnblödning när jag tänker på vinter-OS i Sotji.

För att sluta i dur så har jag faktiskt en besökare från Vitryssland också.

mycket på jobbet

jo det är det kanske fast mest har jag glömt bort bloggen.

Tänkte ändå hålla mig uppdaterad om mitt liv (detta är mest en slags dagbok att gå tillbaka tid ibland när andan faller på).

Jag har klippt lugg.