Jag har börjat låsa dörren om mig när jag kommer hem. Känslan att känna tyngden när låskolven glider över i låst läge är härlig. Jag som aldrig låser. Låste. Men det är som att mitt fort omsluter mig så fort jag kommer innanför dörren, dörren är tung och stängs nästan ljudlöst efter mig.

Och framförallt, jag låser inte in mig utan ute andra.

Och eftersom jag nästan bor på vägen, balkongen hänger liksom över Värmlandsgatan, så är jag ute lika mycket som inne när jag är inne. Mitt behov av syre gör att fönster och balkongdörr alltid är öppna. Det är ett satans liv av människor, bilar, hus, cyklar motorcyklar, som har jag hela Linné i mitt hem. Som luktar så ljuvligt av rumsolja som jag köpt. Vitmossa, sandel, lite lavendel..

Perfekt. Översuperperfekt.

Det enda jag längtar efter är hav, natur, höns, hund, trädgård, klippor, tystnad. Det kan väl inte vara så svårt att fixa till... men det blir en annan gång. Just nu är nu perfekt.

Alltså.. jag har LAMPFLOW!

Klockan funkar, man kan till och med ställa den på ringning. Detta måste vara ett tecken. På nåt iaf. Kanske på ett ljus i en tunnel. Eller att jag börjar bli skumögd och kräver många ljuskällor. Eller på att jag är en impulsstyrd människa som inte kan hejda mig på Emmaus. Eller på att jag ska bli lampletare och kanske grossist i skojiga lampor. Eller att det nu ev börjar bli för många skojiga lampor i samma rum.

Skitsamma. Jag har lampflow.

En fågel, på tal om ingenting. Mer än att jag alltid faller för fågelmotiv. Denna hade stoppats upp i Sandgrund, eventuellt av Lars Lerin.

När räknas ett köp inte längre som ett impulsköp? Efter en timmes överläggning? Två dagar, tre månader, ett år?

Jag vet inte men jag köpte en fåtölj idag. Hade sett den på nätet och bestämde mig efter 12 minuter där, färgen bestämde jag efter 7. Minuter.

Har jag ingen impulskontroll alls? Eller funkar den rätt bra ändå?

Benen dock.. expediten sa fel fack.. Ikea består av fack och gångar och fack i gångarna och hon sa fel. Jamen det blev ju bra.....