Jag har börjat låsa dörren om mig när jag kommer hem. Känslan att känna tyngden när låskolven glider över i låst läge är härlig. Jag som aldrig låser. Låste. Men det är som att mitt fort omsluter mig så fort jag kommer innanför dörren, dörren är tung och stängs nästan ljudlöst efter mig.

Och framförallt, jag låser inte in mig utan ute andra.

Och eftersom jag nästan bor på vägen, balkongen hänger liksom över Värmlandsgatan, så är jag ute lika mycket som inne när jag är inne. Mitt behov av syre gör att fönster och balkongdörr alltid är öppna. Det är ett satans liv av människor, bilar, hus, cyklar motorcyklar, som har jag hela Linné i mitt hem. Som luktar så ljuvligt av rumsolja som jag köpt. Vitmossa, sandel, lite lavendel..

Perfekt. Översuperperfekt.

Det enda jag längtar efter är hav, natur, höns, hund, trädgård, klippor, tystnad. Det kan väl inte vara så svårt att fixa till... men det blir en annan gång. Just nu är nu perfekt.