Grannar

Läste just en artikel i en tidning om en novellsamling om grannar. Två saker kom ur det läsandet; jag vill läsa novellsamlingen och jag började fundera på mina egna grannar.

Jag har två sorter. Eller en och en halv i alla fall. Dels mina egna, mina kära. Vägg i vägg med mig bor en del av min familj, mitt barn, mitt barnbarn. Jag hör dom oftast endast när någon duschar eller använder vatten på något annat sätt. Det sjunger i kranarna då och jag tänker; nu använder någon vatten. Jag älskar ljudet av det vattnet, eftersom det påminner mig om närheten.

Sen har jag min halvgranne. Det är egentligen Js granne men jag är där tillräckligt ofta för att lära känna grannen genom väggen. Han bor där ensam, grannen P. Men han har i sig tillräckligt många för att ha både möte, party, stora uppgörelser, sångstunder och grälsjuka anklaganden. Alla i samma kropp. Det är ofta ganska plågsamt att lyssna till, samtidigt som han själv verkar samsas i alla relationer.

Ljudutrymmet alltså, Kan alltså vara påträngande och samtidigt så lugnande. Som grannutrymmet.

Vårdagjämning och sommartid. Fina ord det. Språkligt är vi iaf på väg mot värmen.

Längtar till sommaren, längtar till hösten när andra tider är på gång, längtar till vinter när jag kanske vet ännu mer om hur livet kommer gestalta sig.

Alltså, motsatsen till Carpe diem, vad kan det heta? Carpe morrondiem?

Mer återanvändning. Jag fick denna av någon av döttrarna någon gång för länge sen och den muntrar fortfarande upp mig.

Kristallerna är inte helt på plats än, igår letade jag efter kardemumma högt uppe i hyllor och lågt nere i lådor och det våghalsiga tilltaget slutade med att jag fick gå och lägga mig för att få stopp på yrslande. Man vet aldrig hur en dag slutar, slog det mig då.

Mina kristaller har hamnar ur kurs, nånstans där i snäckan skvimpar dom runt och gör mig helt yr i bollen. Eller som mer känner det; svårartat slagen ur spel. Men vi har gjort övningar i två dagar för att skvimpa tillbaka de små rackarna och sen är det bara bihålorna och luftrören kvar.

Aldrig förr någon vinter har jag blivit så kroppsklen. Och inte förrän alldeles nyss har jag förstått att jag måste ju jobba med, inte emot. Kroppen alltså. Inte gå till jobbet som en idiot varje dag utan gå till läkare. Stanna hemma, ligga ner. Beställa stärkande saker på nätet, gurkmeja, nåt tydligen otroligt nyttigt och bra barkthe, askorbinsyra, köpa vitaminer och kortisonspraya näsan. Det är mycket att tänka på när man börjar.