never more bad hairday

för äntligen har jag hittat min drömfriserare.

Panikringde igår till en salong vilken som helst i Kungsbacka och fick en tid idag.
Så idag tog jag min kvasthildefrisyr i handen och åkte dit.
Och tänkte när jag la i parkeringspengar.. en timma räcker det.. nja.. det brukar ju ta tid.. men å andrasidan finns inte hundra lapplassar/lisor i den här stan. Så jag nöjde mig med en timma.

In i salongen och möttes av en ung tjej som ...  liksom lite lakoniskt blängde på mig.

- Hej, jag är Helen
- Jaha det är du, sätt dig där, första stolen
..sprut sprut med vattenflaska .. ingen hårtvätt..
- Hur ska du ha det?
- Jaa a vad tycker du?... vad tror du?.. klippa bort piasavakvasten?... hur som helst men inte klippa kort lugg?
tystnad, klipp klipp klipp, tyst, klipp, inget prat, klipp klipp, knäpptyst
- Du ser väl att jag klipper kortare på ena sidan..
- Ja, jo.. 
klipp klipp klipp, tyst, klipp, inget prat, klipp klipp, knäpptyst
blås blås med hårblås hårda borsttag, aj aj i det hårömma.. spray spray
- Nu är du klar
- Åh tack

22 minuter har det tagit, jag går ut med en frisyr som jag på många olika sätt genom åren försökt få friserare att göra. (det mest förnedrade försöket var när jag hade med mig en bild av Victoria Beckham och friseraren log, det skulle min nya friserare aldrig göra. Le alltså). OCH jag slapp prata.

Äntligen. jag har hittat hem.

Åttonde mars (och föralldel nionde mars)

läser jag Bodil Malmsten och citerar henne av hjärtans lust

"Den som inte är mot är inte med"

Precis, tänker jag. Så är det.

Ibland är man med och då inte mot och följaktligen inte med. Det är som att det är lättare att vara mot. Ofta smartare faktiskt. Kolla bara; motstånd - medlöpare, motreaktion - medberoende, motkraft - medgörlig, motivation - medelmåtta. motsägelselusta - medeldistansrobot

.... ja så kan man hålla på om man är tycker det är roligt. Jag tycker det. Samtidigt som en form av konformism som tillåmed Bodil ger uttryck för gör mig motspänstig. Även om den är medryckande.

Fast å andra sidan är det väl bra då för det är ju mot. Konformism.

Ett tråkigt mot måste väl ända vara motionera...

Min Smart bil är
1. inte så smart
2. smartare än mig
3. jävligt dyr att laga

Man kan välja vilka alternativ som helst men 3an ska med.
Två mänskor får plats i den bilen, två och en hund. Det räcker långt. Den parkerar sig nästan vart som helst, framförallt där ingen annan får plats. Den får barn att le eftersom det ser ut som en leksaksbil och de som sitter i blir liksom till leksaks.. hennar? (Om man inte vill säga gubbar eller gummor vad säger man då). Alla ler, jag mest när barnen ler. Ler och vinkar. Den spanska hunden viftar på den otrimmade svansen och alla är nöjda.

Tills bilsatan stannar på leden, slutar åka, slutar leva och jag hoppas överleva stående i bussfilen. Vad göra? Jo ringa 118 100 och helt enkelt fråga, här står jag och vad gör jag nu.. har du nåt bra nummer? Det hade dom och dyrt var det. 1900 för att bogsera två säten till verkstaden. Fortare än man hann säga "vi flyttar in till stan" var den lagad och vi 6000 fattigare. Tills den slutade åka igen. Då var vi 8000 fattigare.
Och när man överlämnade lilla bilen till verkstaden, insåg man även vilken usel renlevnadsmänska man är.. glasburken med kaffeslatten på golvet under sätet.. var inte det frukostkaffet i bilen på vägen till mötet i Halmstad i november? Jo.

Jaja. Det vara bara det.

Egentligen har jag en massa tankar om det är märkligt att ha råd att laga en bil för så mycket pengar, jomen att det är sparpengar men ändå. Och jag tänker på klassresorna jag gjort med bilar. Och jag är så glad att klassbegreppet äntligen synliggörs och tydliggörs. Det är på tiden. Igen. Och igen.