never more bad hairday

för äntligen har jag hittat min drömfriserare.

Panikringde igår till en salong vilken som helst i Kungsbacka och fick en tid idag.
Så idag tog jag min kvasthildefrisyr i handen och åkte dit.
Och tänkte när jag la i parkeringspengar.. en timma räcker det.. nja.. det brukar ju ta tid.. men å andrasidan finns inte hundra lapplassar/lisor i den här stan. Så jag nöjde mig med en timma.

In i salongen och möttes av en ung tjej som ...  liksom lite lakoniskt blängde på mig.

- Hej, jag är Helen
- Jaha det är du, sätt dig där, första stolen
..sprut sprut med vattenflaska .. ingen hårtvätt..
- Hur ska du ha det?
- Jaa a vad tycker du?... vad tror du?.. klippa bort piasavakvasten?... hur som helst men inte klippa kort lugg?
tystnad, klipp klipp klipp, tyst, klipp, inget prat, klipp klipp, knäpptyst
- Du ser väl att jag klipper kortare på ena sidan..
- Ja, jo.. 
klipp klipp klipp, tyst, klipp, inget prat, klipp klipp, knäpptyst
blås blås med hårblås hårda borsttag, aj aj i det hårömma.. spray spray
- Nu är du klar
- Åh tack

22 minuter har det tagit, jag går ut med en frisyr som jag på många olika sätt genom åren försökt få friserare att göra. (det mest förnedrade försöket var när jag hade med mig en bild av Victoria Beckham och friseraren log, det skulle min nya friserare aldrig göra. Le alltså). OCH jag slapp prata.

Äntligen. jag har hittat hem.