låtsaslek

Ett förslag till mig själv;

När du flyttat in i din nya lägenhet, låtsas att du ska sälja den en gång om året. Det betyder att du ska städa ur, pynta, slänga fulplast, diska bort stekfett från oliv- och vinägerflaskor och för all del örtsaltet, riva fram gamla fulla-till-fjärdedel-schampoflaskor under tvättstället, återvinna 437 tomma papperkassar som eventuellt varit i vägen för ljusknapp och hitta en bra plats för den stora skärbrädan som kan ha hamnat på golvet under bänken och bara stuckit fram lite.

Fortsätt med att torka listen vid kaffebryggaren som på nåt kanske samlat kaffesump och framför allt bestäm dig för att mikron är för den late och man kan ändå inte använda den till att göra de godaste kardemummapannkakor världen skådat. Så den kan du slänga.

Och när du har gjort det vill du eventuellt inte sälja längre för det osar genomtänkt hemtrevnad och ordningpåtorpet.

shopaholic

de senaste åren har vi köpt och köpt..  och sålt lägenheter.

nu har jag köpt min egen. lägenhet.

man säger ju att man kan diagnosticera en shopaholic på om någon handlar mycket, bär hem, men inte är så noga med att packa upp utan låter sakerna ligga kvar i påsen.

det gäller nog inte mig. jag ska packa upp. allt.

kanske så här med karins ord

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr

eller.. tja.. lite pretentiöst kanske.. dagligdags kallas det skilsmässa 

annat svårt ord

a m b i v a l e n s

från wikipedia;
Ambivalens upplevs som psykologiskt obehagligt när både de positiva och negativa aspekterna av ett ämne är närvarande i en människas psyke på samma gång. Tillståndet kan leda till undvikande eller förhalande, eller avsiktliga försök att lösa ambivalensen. När situationen inte kräver ett beslutstagande upplever många människor ambivalensen mindre obehagligt.

brrrr.... visst låter det som om verkligheten härjar i ens psyke.

Funderar på om människor har olika fallenhet för ambivalens, om man helt enkelt har olika lätt/svårt att låta en känsla åt gången styra beslut och och hur man gör det och om någon kan lära mig, för tyvärr råkar ambivalens vara mitt mellannamn.

(suck)

Men vad menas med det där med "avsiktliga försök att lösa ambivalensen"? Finns det oavsiktliga?


ps vad är det för fel med att förhala?

Förvirring

Man gör så gott man kan... åh, jag tycker det är en så besvärlig mening med ett så besvärligt innehåll. Jag menar, vem är man, är det du? Gör du så gott du kan. Hur vet du det, att du inte kan mer, menar jag. Hur vet jag att du inte kan mer? Vad är det annars du ska/borde kunna? Varför?

Är det jag? Kan jag inte mer än så här? Och vad då GÖR. Om man inte är en görare utan en varare, blir  det motsvarigheten då Man ÄR så god man kan. Om jag är man, kan jag inte vara godare än så här? Om jag är kvinna, hur god anses jag behöva vara för att ha varit tillräckligt god?

Ja, så håller det på i mitt huvud när jag hör den frasen. Jag kan inte förlika mig, skadad sen barnsben antagligen. Vilket oxå är en helt onaturligt fras. Vilka barns ben, mina?

BM

"Vi som lever/Är bara de döda på semester/Nån sorts sommargäster/Så/Ta ett bloss för moster Lillie"

Ett tag för länge sedan var jag besatt av Bodil Malmsten. Eller besatt, jag följde henne virtuellt, läste hennes blogg, hennes böcker om Finistere, letade efter orten på kartan, googlade - fanns den verkligen. Jag tyckte hon var snål, otrevlig och alldeles underbar. Ibland trodde jag mig känna samma heliga vrede som hon. 

Jag tror tillochmed att jag mailade henne, eller om jag skrev nåt på bloggen. Det var om familjen Tejp som hon ibland presenterade små historier och bilder av. Jag var nog vansinnig på att inte jag kommit på något så genialt roligt, men naturligvis skrev jag något fint. Eller fint och fint, jag var livrädd för att hon skulle tycka jag var ointressant, vilket jag naturligtvis var i hennes liv och skrev väl nåt "tillkämpat annorlunda". så klart kom det inte något svar. 

Jag ville vara en av de människor hon oroade sig för, vilket var både ouppnåeligt. och tramsigt av mig 

Så tappade jag bort henne, slutade läsa hennes blogg, köpte hennes bok om hur man skriver och ställde direkt in i bokhyllan. Tyckte hennes integritet sårade mig. 

Ja, typ så har min relation till Bodil Malmsten varit, hennes till mig har varit obefintlig. Så dör hon och det är väldigt sorglig som när varje människa dör men mest tänker jag,  jag måste börja skriva. 
Måste läsa hennes bok om skrivandet. Och kanske komma lite närmare.