Blandat från senaste tiden

 Första morgonen som jag såg gryningsljuset. Jag brukar beskriva mig som en tjej som gillar mörker, vind, väder, alltså som en rest från min borttappade gen som jag hittade på Island. Men jagvetintejag. Denna vinter har varit ... mörk. När ljuset plötsligt fick morron-havet att som återuppstå fick jag gåshud.

 För att inte tala om eftermiddagsljuset, afterworkljuset, ljuset som gör att man ser att asfalt är vackert, att vinterkappan dammat igen, som gör att man bländas av sin gråa hud. Det ljuset klockan halv5 en eftermiddag. Jag får gåshud.

 Jag får gåshud. Antagligen var det fredag. Kanske samma fredag med gåshudsljuset här ovanför.

Ett telefonskåp på Kungsgatan. Kan vara samma fredag som bubblet och gåshudsljuset ovanför. Som om livet inte är fullt av uppförsbackar, i en av dom blev jag påmind om varför lutningen kan kännas extra satans jobbig. Min kropp är min att bära alldeles själv, och alla andra att skita i. Tänkte jag där i backen på väg hem till bubblet. Antagligen.

Hem?

Jag har haft anledning att fundera över det här med "hem". Har flyttat några gånger de senaste åren, ibland i grupp, de senaste gångerna ensam. Från ett hem till ett annat. Från en känsla, ett tillstånd till ett annat. Det kan synas som enkel matematik - man packar ner sina grejer, sina persedlar, sina affektiva värden, sitt skräp, porslin och juvelerna. Och så packar man upp dem. Samma grejer på ett annat ställe. Tjoff tjoff. Hemma.

Superenkelt. Not.

För vad jag kom på (ja jag vet att alla redan visste detta) är att hemmet är för all del där grejerna står och ser hemtrevliga ut, men hemma är där någon är. Kan vara barn, kanske en hund, en partner, en kärlek, en vän, en någon. En Du. Du är mitt hem. Där du är sätter jag ner mitt jag. Inte alltid i ro, inte alltid roligt. Kan vara stökigt, svårartat. Men hemma.

Enligt talesättet då alltså; där du lägger din hatt, där är mitt hem.

Mycket underlig mening.
Jag får tänka ett varv till helt enkelt.

Vad gjorde alla i helgen?! Jag vet iallafall vad en gjorde. En var i Malmö i helgen. En tillbringade några dagar i en oas av snor, gos, kink, skratt, pottor och kärlek. Alla närvarande delade på detta, men minst tillbringade just jag tid med pottor och mest med gos. Eller för att vara ärlig, gos med snor.

Så, varsågod, här får ni ett underbarnbarn. Kanske något tveksam musik, men om man koncentrerar sig på bilderna funkar det.

Fundering fredag 8.45

Fotot är mitt, från en vägg i Lissabon. Motivet och konstverket är någon annans. Lite lessamt det där med att vara den som fotograferar andras uttryck. En avbildare i stället för stilbildare. Jajo, slå på mig själv bara, men tanken är ändå lite relevant, var i hela friden tog min lust att stilbilda vägen? Ersattes den av en längtan efter att ha höns? Eller ska jag skriva om höns kanske. Som en kreativ utflykt i mitt inre, i väntan på en ny betong-era.

Poesi

Ut ut ut
julen är slut

jag däremot är på en ny början
bort och ut ur sörja..n

lessna porslinstomtar
som längtat efter bodelad maka
får nästa gång möta sin kaka

Detta diktades i en paus i arbetet med att packa ner han - julen
i all enkelhet, utan anspråk på litteraturpriset i nobel bara i lite allmän stilla glädje inför det nya årets roliga händelser.

jaja försök själva om ni tycker det är för lågt..