Hem?

Jag har haft anledning att fundera över det här med "hem". Har flyttat några gånger de senaste åren, ibland i grupp, de senaste gångerna ensam. Från ett hem till ett annat. Från en känsla, ett tillstånd till ett annat. Det kan synas som enkel matematik - man packar ner sina grejer, sina persedlar, sina affektiva värden, sitt skräp, porslin och juvelerna. Och så packar man upp dem. Samma grejer på ett annat ställe. Tjoff tjoff. Hemma.

Superenkelt. Not.

För vad jag kom på (ja jag vet att alla redan visste detta) är att hemmet är för all del där grejerna står och ser hemtrevliga ut, men hemma är där någon är. Kan vara barn, kanske en hund, en partner, en kärlek, en vän, en någon. En Du. Du är mitt hem. Där du är sätter jag ner mitt jag. Inte alltid i ro, inte alltid roligt. Kan vara stökigt, svårartat. Men hemma.

Enligt talesättet då alltså; där du lägger din hatt, där är mitt hem.

Mycket underlig mening.
Jag får tänka ett varv till helt enkelt.