Ibland läser jag min dagbok här, kanske inlägg från november 2011 om ful- och findrev och underbara älgen. Då är jag glad att jag skrivit, det är som en tidsmaskin. Då, 2011 när pälsen var bredvid mig, när jag skördade berg av trattkantareller, när jag hade en verkstad och åkte på loppisjakt efter miniplastpoliser. Och jag får den gamla tantens tankar, den gamla tanten jag kommer vara om bara en kort stund... vart tog tiden vägen, här hade jag alltså detta mitt liv och vad gjorde jag med det ... åt vem, med vad, vilken tur?. Aldrig varför hoppas jag.

Såna tankar.

En sån här dag när jag är på oresonligt uselt humör. Så uselt att jag nog fått dålig andedräkt.

Idioter. Är för lätt att tänka.

För

Egentligen.

Är jag på rätt plats.

I rätt tid.

Ska bara ta ett glas vin och borsta tänderna.