Nyår, jo jag tackar. Betackar. Nyårsafton kan nog vara det som mest beskriver hur ett antiklimax ser ut. (tycker jag) Som bäst gestaltar ett antiklimax.. och antiklimax är inte något eftersträvansvärt. Eller? Man klär upp sig till tänderna, lagar nån meny man sett i en glättig tidning för den lovar på nåt sätt en lyxig och lyckad kväll, i bästa fall balanserar man sig fram mellan salongsberusning och ålders/vikt/poppis-ångest iklädd nåt man inte är bekväm med och som sedan kulminerar med att klockan slår 12 och när alla har hojtat klart infinner sig den lite besvärade tystnaden ..tjoo ho .o  o ..... var det allt? Man hummar lite och snavar sig in bland skor och försöker hitta tillbaka till sin plats... var den nu var.

Nää.. jag är skeptisk. Jag går på bio och ser nåt som gör mig skör och mild. Det är en bra början även på ett nytt år. Sen vill jag dricka lite fina saker som förstärker mildheten, kanske sitta still och titta på något. Eller någon. Kan för all del vara några. Äta. Halvligga i min soffa, helligga för att sedan gå och lägga mig. Jag hör ju att det inte är nån bra början på ett aktivt år. Men det är en dag i morron också. Det finns alltid nya dagar för oss som inte går igång på nyår. Nya dagar för de oändliga valven att öppnas inom oss.

Så.. Gott nytt år, så gott det nu går!