Västerås. Där jag är nu. Har aldrig varit här förr och åker hem i morron men natten tillbringar jag på Stadshotellet. Känner mig lite som resande säljare i korta varor. Utan varorna.

Maj gick tillsammans med april och för all del mars. Våren. Och jag har bara varit upptagen av att skriva under och skriva på och titta inåt och bakåt. Väldigt lite utåt. Och under tiden kom och gick våren. Sju gånger har jag tänkt; jag måste kolla våren. Sen var den över. Nu kommer sommaren och jag ska höja nosen över balkongräcket, tända elefanten och andas bort suset i vänsterörat. Så får det bli. Har några måsten och ett vill inför sommaren. Måste vara vid havet några dagar och måste sitta på varma klippor och vill lära mig kakla.

                                                          Lagad och lysande. 

En jobbhelg i Bergen. Fartyg möter farkost. Vackert värre, men för andra gången hann jag inte åka linbana eller ut på vattnet. Men jag såg Hurtiguten, och blev varse rena Stenafärjan. Konstigt att åka en sån stor båt i smala vatten tänker jag. Det är min bild iaf, smala vatten med höga berg. Och så en jättefärja. Lite som att gå i vacker skog men prata så högt att man skrämmer bort älgarna. Men vad vet jag jag.

Bergen behöver panoramaperspektiv, att man liksom panorerar sig själv på plats, vrider på huvudet så långt det går för att få allt det vackra samtidigt. Ha alla ögonvråna aktiva samtidigt. Det är svårt, men livet är fan inte alltid lätt heller. För den delen.

Ja. Det var väl det. Samt flera intervjuer, debatter, samtal, en fantastisk teaterföreställning och en dansföreställning som fick mig att vilja slå till nån. Hårt. Nu är jag ju inte nån våldsam mänska, men skrika då. Högt. En bra helg ändå!

Elefanten måste lagas så nu pratar vi inte mer om den förrns den har gått och lagat sig.

Och så är det där med att vara själv. Ensam. Om man är är ensam kallas det ensamhet och klingar lite tragiskt. Om man är själv, kallas det då själviskhet och är inte tragiskt utan mer som att egot fått lite för mycket plats?

Jag måste erkänna att jag njuter väldigt av att vara själv, även om jag i detta grammatiska sammanhang då skulle vara självisk. Ja men herregud, egot har ju plötsligt fått en massa plats, närmare bestämt 49 egna kvadratmeter ... klart det brer ut sig.

Och bredbandet är inkopplat. Men bestick fattas. Gratängformarna hamnade fel och ytterkläderna ligger ofint i soppåsar. Och det är fint.

Elefanten har anlänt.

Själv kommer jag flytta in på lördag, då ska elefanten få en stor glödlampeglob att balansera på snabeln.

Jag har en elefantparad på armen, jag fick en gång en månatlig elelefantskyddarinbetalning, jag har några elefanter på väggarna och jag uppskattar redan min upplysta elefantkompis enormt mycket.

Vadan detta med elefanter undrar vän av alla olika djursorter? Ibland tänker jag att det är ett sätt att klara avét, att välja ett litet segment av miljarders som behöver skyddas från oss människor. Ibland tänker jag att jag varit elefant i ett annat liv. Den andra tanken är mer gladlynt, den första får mig gå lite ner i däck och då skriver jag på petitioner, betalar pengar och gör planer att tillbringa mina pensionärsår som elefantvakt.

Den ena tanken orimligare än en andra.

Jag är drabbad av en inre förvirring. Tittade igår på (fd) schlagerfestivalen och drogs med känslan av att Europa förenats i paljettpyntöverslag i ledning av en Petra som hela tiden pratade lite för högt och en överkompetent och översnygg Måns men att musiken ändå faktiskt kanske kan förena. Oss. I KÄRLEK. (idag blir jag lite röd om kinden över den tanken, men man vill ju så gärna)

Jag blev bara lite irriterad över att ljusdesignern fått lite för hög budget men dom roliga mellannumren var ju roliga. Och Ukraina vann ju ändå.

Idag tänker jag att igår var igår. Idag går jag och nynnar på en annan schlager från förritiden. 

Var tvungen att googla texten och nu känner jag - jag vet inte jag ...

..Och världens melodi; förtryck och slaveri
Vad fan rör det våra artister?
De gör sin karriär och ler och snälla är de har många korkade brister
De ställer upp på allt de tar det smörigt kallt
I fascisternas feta ister
De roar oss till döds på våran grammofon
Ska vi fastna i dera klister? (Nej!)

Fastna eller inte.. frågan kvarstår.. Om det inte var bättre förr, när blir det bra?

jajajaj jag erkänner.. förra inlägget var kanske lite trist och bittert.. jag gillar ju solen ..

det borde väl inte handla om kläder när värmen tränger sig på.. det borde handla om njutning.
säger nån.

kära nån
du har helt rätt .. det borde förstås inte vara en klädfråga.

För det är en fotfråga.

Det är mina stackars fötter som får värmeslaget. Svullnar.. ja ingen vill nog höra mer om det.
Så nu avslutar jag värmediskussionen.

Värmen och solen. Vad är det med den grejen egentligen?!

Framförallt när man måste klä av sig det skönaste för att gå till jobbet i nåt annat. Inte för att det nån klädkod utan mer av självbevarelsedrift. Ingen vill jobba med nån som kommer med utslitna ihåliga fläckiga halvlånga fulbyxor och nån tröja av samma dignitet. Eller nån vill kanske det men det skulle ändå allmänt ogillas för på jobbet där sköter man sin stil.. man gör helt enkelt det bara...

I stället blir det garderoben med för mycket syntet. Var kommer all syntet ifrån? Absolut inte från NK, utan mer från billiga eller halvbilliga ställen. Klänningar, skjortor.. allt är syntet...

Och blir för varmt.
Eller så är det för fladdrigt och för stort. Och svart. Och långärmat. Eller så är det ylle. Köpt för att klara härliga höstar och gråa vintrar, men sommar ... nä där går den garderobens gräns.

Värme är överskattat.. jag säger bara det. Och kände i samma stund jag sa det hur Island skrek genom synteten och värme-ledan ... Kooooom Kooooom hit..

UPPDATERING OM ELEFANTEN

Den är min!!

Ja det kostade ju på förstås, både vad gäller tid och pengar engagemang.

Men nu, nu ska det tamejtusan snabel-lysas. Efter att jag rump-tänt.

Förövrigt har jag belagt mig med auktionförbud ett tag även om jag iust nu inte är hämdlysten längre.

Men gå in ni! Det är jätteroligt....

behöver råd

En elefant som håller en glödlampa i snabeln och har en sladd i rumpan ... jag vill ha den, Jag behöver den.

Auktionen går ut 20.37, aktuellt bud är 350. Vad säger ni. Ska jag slänga in 400:-  !

Ps den är 58 cm hög. Nästan lika stor som jag är...  nån meter till o från.. tänker att det är ett tecken.

UPPDATERING OM SOFFBORDET;

Det såldes idag klockan 10.10 för 407 riksdaler. Nån vilsen rastlös satan la över mig och fick bordet.
Mitt bord. Min framtida lycka.

Mitt svar till världen ... till auktionsvärlden.. Nu kommer jag och tar er! Jag ska lägga överbud i sista stund på alla soffbord, kanske alla bord och varför inte alla soffor i alla auktioner!

Så får ni känna hur det känns.

Jag blev tipsad om hur roligt det är på auktionssajter.
Jätteroligt.

Om man står ut med att det är saker som man inte sett förr eller suttit i eller känt på. Typ.

Jag hittar mycket grejer som jag inte vet riktigt om dom får plats i min lägenhet eller i mitt liv. Eller om dom ens är snygga. Men det är nåt med att inte låta tillfället glida en ur händerna.

Just nu har jag ett bud på ett soffbord. 350:- En auktion som går ut i morron 10.10. Måtte någon rastlös, kanske lite vilsen mänska surfa förbi sidan och kasta in typ 400:- ... bara för att. Vinna.

Eller inte. Kanske kommer det bli min käraste möbel. Man vet faktiskt inte vad morrondagen för med sig, det KAN vara ett soffbord rakt in i hjärtat.

Det kan det. Faktiskt.