Bästa med 2016

Jo men det där med sammanfattningar av året. jag har en faiblesse för listor, best of, höjdpunkterna. Man slipper mellanrummen, man går rakt på målen om man säger så.

(Funderar på pronomet MAN i meningen ovan, det ser för träligt ut. Samtidigt är det svårt att byta ut det mot EN som många gör. En slipper mellanrummen, en går rakt på målen ... min hjärna vill hela tiden fråga - vad gör alla andra då?!)

Jaja, Listorna. Höjdpunkterna. Jag vet ju vad det var 2016.

En pojknacke,  locken - starten på en underbar frisyr.

Här går en rakt på det viktiga ... (och struntar i vart alla andra går)

TJUGOSJUNDE DECEMBER 2016

och till protokollet tänkte jag bara föra;
efter en frisk höstvinter blev jag sjuk igår. Varför? Ingen vet ju sånt. Ingen känner virus och bakterier och deras snorvägar.

Så jag ligger och tittar på Netflix till Netflix flaxar ut genom örena...

Försöker sammanfatta 2016. Var det ett skitår, var det ett bra år, ett lärorikt år, ett tomt år, ett kärleksår, ett ensamtblirtillpånyttföttår? Jag vet inte sånt just nu. Lutar mest åt att det var ett avstängt år, men jag vet inte. (alltså nu pratar jag om mitt privata år, det offentliga året var ett riktigt svårt år)

Snart kommer 2017, snart blir det ett annat år, ett nytt år. Som vi projicerar hopp på, som om åren, månaderna, dagarna, timmarna var något annat än jordvarv, månvarv och annat astronomiskt, för en lekkvinna, obegriplig. Som om året - de nya chanserna och utmaningarna har något med kalendern att göra. Det har det inte. Det har med mig att göra. Och dig. Oss. Vi måste sluta börja banta på måndagar. Typ.

Nu fick jag feberyra oxå.

Vad jag önskar mig

... förutom fred i Syrien, i Afghanistan, i Palestina och i alla andra plågade länder, förutom ingen Trump, inga frusna tiggare, inga klimathot eller lobbyister som värnar oljeindustrin, inga plågade djur och inga ensamma själar eller utnyttjade barn. Vad jag önskar mig förutom jämställdhet, jämlikhet kärlek och godhet?

En soaré! Jag vill bli inbjuden till soaréer, små kvällsföreställningar där man sippar på champagne i vackraste glas, och inte flöjtisar utan de andra som är mycket godare att dricka ur

 och där ska människor berätta om sina ovanliga tankar och vi ska kvillra av skratt, lågt men intensivt och ingen ska vilja gå hem och så avbryts kvillret av den mest intressanta lilla enaktare tätt följd av att någon annan reciterar Tranströmer. Och Lina Ekdahl. Plötsligt spelar någon ett spratt och vi applåderar livligt. Men lågt. och så fortsätter det, tills vi uttröttade av fantasterierna trots allt bryter upp och i gemensam tropp vinglar runt runt. Typ.

En soaré. Inte mindre än så. Och det ska vara oironiskt. Om det går.

Jag har aldrig egentligen lyssnat på Kent

Men varje mörk morron när jag går mot båten mot jobbet och varje eftermiddag när jag går från båten från jobbet, går jag förbi en sådan här

Jag tror inte att han heter Kent. Men i mitt huvud börjar sakta melodin ta sig fram. En ganska slingrig väg ska erkännas eftersom jag inte kan hela texten, men innebörden låter ljudligt från tomten

Sverige, Sverige, älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

tralla la hmmm la dumdidumtralala mmmmm .. typ.. och så

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still


Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är


Det är som att tomten står och sjunger Kent där, mitt på blanka grannens farstubro. Och jag blir än mer svårmodig av att i decembermörkret påminnas om Sverige i världen. 

Och jag tänker på gränser som inte finns mer än på kontor, departement och hos politiker som, för att dom inte vet HUR man kan göra på andra sätt, menar att det inte finns några sätt. Inga sätt att ta emot vettskrämda, dödshotade, panikslagna, nödställda människor. Inga sätt att rädda från skräck och död. Att Sverige Sverige älskade vän inte har kapacitet och utrymme att rädda rädda från Aleppo.

Jag lovar, jag har blivit melankolisk för mindre, nu blir det nästan lamslaget. 

Är inte detta det roligaste

detta med ord. Finns det roligare? Ja, jo det finns det förstås, med det är bland det roligaste

Men min anslagstavla för inköp, för inte glömma att komma ihåg. Den är ännu roligare.