Jag har höga förväntningar på 2018 måste jag tillstå. (jo jag vet att det enbart betyder att jag har höga förväntningar på mig själv eftersom ett det i ett årtal inte finns något liv utan kroppar och det som hör till en kropp, typ själ och tanke och för all del förnuft).
Jag tänker att jag går ett mindre inre högljutt liv till mötes, (inte för att det skrikits och larmats så mycket 2017 utan för jag har mer tillförsikt vilket skapar mindre tjatter i huvudet), men jag hoppas på mer högljutt liv utomhus (#metoo)
Jag kommer bli lantis, (det känner jag på mig)
Mina krav på vad som ger ett gott flabb kommer sänkas (vilket gör mer flabb för mig)
Och jag säger bara ett ord, (eller två) lågaffektivt bemötande. Om jag lyckas hålla ett sådant så kommer risken för hjärnsläpp, hjärtstopp och brinnande huvud minska. Finns det egentligen en enda sak som vinner på att bemötas i affekt, med (för mycket) ilska?
OCH
Vi ska leva i enlighet med den goda moral vi kan (orkar) uppbåda, i annat fall gör vi så gott vi kan (orkar). (vad jag menar med god moral? tja, kanske övertygelse är ett bättre ord)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar