Frånvaro av den heliga vreden

och jag vet inte vad den gör med mig som folk. Är det den som bidrar till att vår finansminister utses till Europas bästa? Är det frånvaron som gör mig svart under ögonen för att jag kniper så hårt när jag hör hur samma finansminister orerar över att nu har de minsann satt stopp för vanvården av gamla för nu kan inte riskbolagen skatteplanera med våra skattepengar längre. Nu blir det bara 120 miljoner vinst istället för 160 för nu har dom minsann betalat skatt.. med våra skattepengar. Jag blir galen av min frånvarande vrede. Jag blir galen över att jag inte blir skogstokig och rusar ut på gatan, rycker ner grenar från träd och börjar fäktas. Att jag inte rusar mot väderkvarnar med rasande hastighet. Vad gör det med ett folk som aldrig gör det.

Säpo rekryterar barn till undercoververksamhet och betalar svarta pengar. Skattepengar. Vårt gemensamma ägande säljs ut, grisar och Lundsbergsbarn plågas. Upphandlingar av skötsel av vår gemensamma järnväg resulterar i att företaget som vann går med 125 miljoner i vinst för att de gör ett så uruselt jobb.. betalt med våra skattepengar. Var det Carema Care som vann den upphandlingen också? Jag blir stel av frånvaron av helig vrede, slutar nästan andas. Jag sitter rakt upp och ner i soffan och är så frånvarande förbannad att jag blir helt utmattad och måste faktiskt gå och lägga mig. Antagligen samtidigt som Anders Borg firar i champagne att han är Europas bäste finansminister. Och antagligen samtidigt som Juholt försöker komma på fler fiffiga utspel för att slippa vara redig oppositionspolitiker. Han beter som vore han under risk att röstas ut från Big Brother. Mot sin vilja.

Gonatt.

Jag har börjat med rosor och nagellack. Inte vet jag det betyder, om det har någon koppling till ålder? Har ålder i sin tur någon koppling till att jag, när jag körde från jobbet idag tyckte att det ovanligt gråsuddigt, att höstfredagen såg ovanligt skitig ut ända tills jag insåg att jag glömt glasögonen på jobbet? För jag har på riktigt börjat med glasögon. Progressiva. Är det så att glasögonen är det som är mest progressivt hos mig nuförtiden? Hatar om det skulle vara så. Ibland kompenserar jag den misstanken med att svära mycket.

 När den ena tar slut byter jag snabbt till en ny.. bukett

För nämligen, rosorna hemma på bordet gör mig jävligt glad. Jag tittar ofta på dem, jävligt ofta och konstaterar att skönheten inte alls alltid finns i betraktarens öga utan ibland rätt o slätt på köksbordet. Och det är som att det är där jag behöver den mest.

Ösa båten på damm stora som kaninungar och att jaga antilop till familjen ... tydligen är det det helgerna ska gå ut på. Ibland, inte alltid men ibland när jag lördagsgår på COOP och jagar mat för veckan så kan jag drabbas av nåt, lite overkligt.. är det för mycket innanförskap? Jag och alla andra, vi gå där och synar tomater, jämför påsavocadosar med lösa och klämmer på tandkrämstuber och försöker komma ihåg majonäsen.Och nya disktrasor och för all del eko-bacon. Vagnen känns oinspirerad och då har man ändå unnat sig ett par svarta coopmarinoullkalasbyxor för 129:-. En kvarts väntan på apoteket innan dess, tjugominuters stressat letande efter betalkortet som glömts på Pressbyrån där en ananasmangosmoothie inhandlades för att klara resten, dvs att gå in på Clas Ohlson för att köpa undermedlet som man sprayar på frusna bilrutor.

All den tid som går till alla de där grejerna som helgen går åt till för göra vardagen smidigare. Det är carpe diem not. För man hinner inte fånga mer än de där antiloperna för vad ska vi annars äta på torsdag.Ja just det ja, då är det ju ärtsoppa. Det märks att det är mitten av november. Mitten av november är som att befinna sig i stormens öga.

Banaliteter och överdrifter, det är bara ett sätt att klara mitten av november.

Och banaliteter är underskattade. Inget hade varit en banalitet om det inte varit något som tillräckligt många deltagit i.Jag tycker banalt är fint. Och min bästa är... alladessadagarintevisstejagattdetvarlivet.

Man blir bara lite uttröttad av den.

Vad har hänt sen sist

Jo, jag har till exempel glömt

• Var jag ställde bilen. Häromveckan vacklade jag runt Mariaplan i Majorna på jakt efter min bil. Jag jobbar där och jag väljer mellan tre gator när jag parkerar. Två med tvåtimmarsparkering, men då måste jag ut och flytta bilen om jag är på jobbet hela dan, en fyratimmarsparkering, då får den stå hela dan. Jag lämnade jobbet ont anande en dunkel eftermiddag och började gå med giriga steg.. jag ville ju hem. Gick mot fyratimmarsgatan och.. ingen bil. Bortforslad... var inte min första tanke men min andra. Amenvadihelafriden.. vände och gick tillbaka till en tvåtimmarsparkering, ingen bil. Började jag dividera med mig själv - vad var värst, att bilen var stulen eller jag fått en blackout. Jag kunde inte bestämma mig. Gatorna gicks... både upp och ner..några gånger och plötsligt står den där. En jävligt oskyldig SmartCar. Då hade jag nästan börjat välja mellan att ringa polisen eller ringa hem. Men jag vet att ringa hem och skrämmas är sista alternativet och att ringa polisen kändes överdrivet för mina erfarenheter säger att bilen aldrig är stulen, ingen brukar har flyttat den. Men jag kände mig så ensam. Och när den stod där plötsligt blev jag bara förbannad på den, det var som ett barn som oroat en, som när det äntligen kommer hem möts av ilska. Nu säger jag högt varje gång jag parkerar bilen: JAG STÄLLER BILEN PÅ XXXPARKERINGEN, MITTETMOT XXX NÄRA XXX och hoppas på att ingen hör. Förresten skiter jag i det.

Jag har till exempel glömt och fått betala dyrt för:

• Att ställa bilen utan att kolla hur Göteborg städar. För där städar man gator efter ett närmast hjärndött schema. Jämn vecka här och ojämn runt hörnet, olika gatusnuttar, olika dagar. Betalar man parkering men glömmer titta på skylten och dubbelkolla med almanackan kostar det 600:- + de 35:- man redan betalt. Jag vet inte, men är det inte nåt djupt orättvist i hela städsystemet?

Men Berlusconi då, han har ju också hänt. Och Grekland händer hela tiden. Och Europa är tydligen på väg in i en svacka. Och viktiga kulturhändelser och Zlatans bok och .. och. Jojo. men hos mig händer nästan bara jobb och jobb...och lite 75årskalas med mitt ena underbarn och släkten. Men jag återkommer.