fredag 18 november 2011

Jag har börjat med rosor och nagellack. Inte vet jag det betyder, om det har någon koppling till ålder? Har ålder i sin tur någon koppling till att jag, när jag körde från jobbet idag tyckte att det ovanligt gråsuddigt, att höstfredagen såg ovanligt skitig ut ända tills jag insåg att jag glömt glasögonen på jobbet? För jag har på riktigt börjat med glasögon. Progressiva. Är det så att glasögonen är det som är mest progressivt hos mig nuförtiden? Hatar om det skulle vara så. Ibland kompenserar jag den misstanken med att svära mycket.

 När den ena tar slut byter jag snabbt till en ny.. bukett

För nämligen, rosorna hemma på bordet gör mig jävligt glad. Jag tittar ofta på dem, jävligt ofta och konstaterar att skönheten inte alls alltid finns i betraktarens öga utan ibland rätt o slätt på köksbordet. Och det är som att det är där jag behöver den mest.

2 kommentarer:

  1. skämta inte om sånt, Helen, jag har också progressiva, det var ett stort steg, om än inte för mänskligheten, så i alla fall för mig! Och rosor är alltid fina, spruckna krus eller hela. Fast jag har inga just nu, nu drar jag upp amarillisar, i väntan på julen

    SvaraRadera
  2. Hallå där! Hej Helen, jag gör tvärt om - tvingar mina ögon att se och det går bättre och bättre år från år! Är numera mest beroende av bra ljus. Blommor är min stora glädje i höstmörkret. Jag har också en massa amaryllisar, några atår fortfarande med strutar på huvet, och jag har gjort en grupp i stor kruka med en vit amaryllis, två vita hyacinter och murgröna. Väntar att amaryllisens två knoppar ska slå ut till helgen.Hyacinterna slog ut igår så nu doftar det advent hos mig. Britten

    SvaraRadera