Det bästa jag vet är när jag hittar nya "rädda hund" filmer på nätet. Och då menar jag inte filmer om rädda hundar utan filmer hur man ..företrädesvis i USA, räddar övergivna, slagna, plågade, skadade, utmärglade hundar, företrädesvis pitbulls, för det är oftast såna över there. I början är dom smutsiga, rädda, hungriga men aldrig aggresiva, i slutet springer dom fria och glada och leker. Utan bitterhet. I nuet.
Jag tittar och tittar och tårar rinner och munnen ler och jag skiter fullständigt i att det "bara" är hundar och "ska man inte rädda människor i stället". Jag tänker att i samma stund man räddar en sån hund så räddar man en bit mänsklighet.
Jag överkonsumerar såna filmsnuttar när jag inte överkonsumerar serier på Netflix. House of cards, Orange is the new black, Homeland.... jag får panik när en serie tar slut innan jag hittat en ny.
Så ser min skärmdos ut. Hundfilmer på datorn, nyheter kl 21 och serier på Netflix efter det. Och däremellan promenerar jag fyra minuter fram och tillbaka till jobbet. Och skiter i 5:2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar