lördag 10 maj 2014

Fast anställning.
För att inte få en neurokemisk emotionell blackout och säga upp sig första veckorna får man ta fasta på Anställning och vänta lite med Fast.
Eller så använder man det lite mer (för arbetsgivaren) populära Tillsvidareanställning. Hur länge kan man dock inte fråga. Det är bara tillsvidare... För andra gången i mitt liv. Förra gången varade det fyra år.

Nu har jag vant mig med att vara fast anställd i Västra Götalandsregionen. Och det är gladare tongångar hemma när mina flyktkänslor backar ut ur kroppen och trygghetsnarkomanen äntligen får sticka ut sitt bleka anlete. Hon är tacksam och glad. Kvillrar ibland om än inte alltid. För hur kompetent hon än anser sig vara så vet hon (ännu) inte riktigt hur man arbetar med mål för typ 2017.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar