Kära nån, du, en , kanske några som följer min blogg, ursäkta. Det är alldeles för få inlägg här för att ens gå för dagbok, än mindre för blogg.

Jag tänker ofta på min blogg, men det kommer inga idéer till mig. Funderar över privat och personligt, hur mycket man bör dela med sig i .. en monolog. En monolog är ju liksom sinnebilden för att mottagaren inte kan värja sig, inte har något val för det finns inte många mikrofoner in. Vilket nog är helt i onödan egentligen eftersom mina läsare kan räknas på ena handens finger, möjligtvis fingrar... men du, kommentera gärna så vi kan få igång en dialog!

nåväl, bloggen glömdes faktiskt mest  i bort i mitt försök att få till en längre text. Jag tänkte få till en hyllad debutroman helt enkelt.
Eller inte så enkelt. Utan att förringa mina förtjänster kan jag lätt erkänna att min uthållighet lutar åt det mer katastrofala hållet. Men nu har jag anmält mig till en hypnoskurs. Tänker att att jag ska hypnotisera mig själv till ett jävlaranamma som håller en hel roman. På riktigt.

Eller. Kanske ska jag helt enkelt skriva en bloggovell här?!