Sjukt snygg natur

Det är iallafall något med fjärilar. Som om de har ett sjunde sinne, det estetiska. Det som visar vart dom ska sätta sig för att samverka med sin omgivning och bli så där sjukt snygg. Citrongult och javadfärgennuheter passar ju inte ens ihopa. Så mystisk kan alltså naturen vara.

Och när jag inte springer på färgkombinationerna i trädgården så målar jag. Trappa, väggar, fönster.. allt vitt vitt vitt.. som en ordentlig semesterrenoverande ängslig svensk. Eller ordentlig och ordentlig.. grunden med all lyckad renovering är ett gediget förarbete, så det gör jag inte. Om man tittar på håll är det ju snyggt ändå. Alternativt, det är ju ändå snyggare än förut.

För övrigt... börjar artiklarna om han norrmannen bli störande många och onödigt detaljerade. Skulle vi inte tiga ihjäl hans idéer och hans manifest?  Skulle vi inte straffa honom genom att inte sprida hans bilder och idiotiska psykopatsvammel? Är den verkligen värd att analyseras? Nu verkar det istället bli ännu en kassako för media. Man hukar sig, slänger tidningarna snabbt till återvinning och tar ett stadigt tag i målarpenseln.

Mer blomsterodling

Säg hej till hela broccolirabatten...

och till salladskålhuvudena som fått extra huvuden...

De är jag allvarligt talat lite rädd för. Stänger som växer upp ur huvudena som extra mera, med blomanlag och andra sorters blad. Jag ser mig numera som en naturvetenskapare, en upptäcksresande i grönsaker som inte hejdas genom skörd. Less is boring.. även astrar får plats i blomstersängen..

Och välkommen på kräftskiva, jag har krondillen.. några dagar till. Den är på väg, likt en sol, upp att möta nån hemvändande rymdfärja.

och partybelysningen.. och en uttråkad hund. En päls vilse i det som för honom nog kan liknas vid en oändlig brädgård, för oss en bara oinoljad altan.

Ta med kräftorna och kom! Ni kan hjälpa mig att stötta upp armeringsjärnen som stöttar gurkplantorna jag en gång planterade, glömde och sedan hittade, långa som lianer, när jag en regnig dag gjorde en razzia i odlingslådan.

Vaknade i morse och världen fortsatte att tränga in i livet, huset, sovrummet...  när 21åringen på väg till sitt arbete även denna lördag passerar under det öppna sovrumsfönstret och som vanligt lite halvhögt ropar; Hej då .. med tillägget... nu är det 84 döda ungdomar.

Man andas in 84 döda ungdomar och sedan andas man ut 84 döda ungdomar. Och jag tänker på mina ungdomar och andras ungdomar och ett kort ögonblick går känslan ända fram till hjärtat innan systemet stänger av för att bevara ett uns förnuft.

När Norge drabbades av sin, av vår katastrof stod jag nog och målade pärlspont i en trappa, eller om jag just handlade på Coop. Min värld fick denna gång stå kvar i all sin skörhet. Denna gång. Det är så det känns. Det är inte en galen värld, det är en värld där man inte kan skydda sig mot galenskap. Idag känns Norge verkligen som en lillebror. Ett litet syskon man vill ta i famn, vagga och lova att allt kommer att bli bra.

Vad är det för fel..

på mig.

Ser ni vad detta är? har ni sett det förr? Nää, kanske inte det, för det är blommande broccoli. Klicka på bilden så ser ni det gula bättre. Gula fina blommor, det är vad broccoli egentligen ska producera, inte broccoligratänger. Om den själv får bestämma.

Så, jag har alltså byggt en odlingsbänk, handlat tusen liter jord, burit, planterat, gödslat, vattnat, grejjat, tittat, dödat sniglar.. till vilken nytta för middagsbordet. Ingen.

Detta är en kravmärkt variant av att ta bilen till ICA, ta största kundvagnen, fylla den med mat och dyra attiraljer, köa...länge, lägga upp på banden, betala och gå. Kanske att någon kassörska ropar efter en..., hallåååååå du glömde packa ner och ta med maten!!!! Man vänder sig om och ler lite, vinkar och nickar förnumstigt. Och åker hem.

Vad är det för fel på mig.

Jaja.. jag får väl ta in den. Som snittblomma.

För övrigt är Galenskaparna på Allsnången nu. Jag rodnar. Vuxna människor som inte leker utan spelar debila vuxna.

liljedals matblogg

En kväll som denna, en rastlös, inleds med fördel med en .. ouzo

inköpt på Kreta 2007. Samtidigt som jag tar ett gott glas skänker jag en tacksamhetens tanke till att alkohol inte dunstar, men jag konstaterar även att jag inte behöver ha så dåligt samvete över att jag inte  klimatkompenserar. Det är definitivt inte varje år jag flyger och hämtar sprit. Inte ens vart fjärde. Mannen bakom ouzon vaktar flingsalt. Man kan köpa honom. Om nån undrar.

well well.. startern är startad.. jag fortsätter med att skörda.. hemmagjord sallad, vilken jag gör en sallad på.

Sallad på hemmagjorda salladsblad blandat med köpt avocado, paprika, lök, lite hubbabubba och mummamumma.. alltså, jag kommer inte riktigt ihåg, med det var inte hemmagjort. MEN toppat med fetaost som det med fördel spritsas lite lime över. Nymald svartpeppar i en nyköpt kvarn som går på batteri. I förgrunden hemmagjorda broccolisar lätt förvällda och marinerade i olivolja, honung, vitlök, några droppar rödvinsvinäger och flingsalt stulen från flingsaltsmannen. (köpa köpa?).
Och nu undrar ni vart jag har fått tag på den fina skålen?!

Häll nu upp lite vin så blir det ännu roligare och godare. Rose går an. Går bra an. Och som tillbehör till maten gör man nu lite tzatziki. Om man låter lite gurka "sticka upp" ser det inte lite sörjigt ut. Frukten i bakgrunden är inte hemmagjord och kravmärkt, skalen på äpplena är oroväckande hårt. Och rött.

Nu till den varma delen.

 

Olivoljestekta auberginer. Det är gott. Men svårt. Här inser man nämligen att man är oerhört präglad av 70-, 80- 90-talets fettskräck....min hand vill inte stänka i så mycket som min hjärna vet behövs. Auberginer ska nämligen stekas i m y c k e t olivolja för dom kräver det. För att det ska bli gott. Det blir en kamp.. som hjärnan vinner. MYCKET olivolja krävs.  Två pannor om man vill steka många för de ska serveras varma, lite knapriga och samtidigt. 

Samtidigt man lagar mat kanske man har lust att lipa lite av känslorörelse och då kan man sätta på tv och titta på när Sverige vinner fotbollsbrons!

Hemligheten med den stora smaksensationen med auberginer stavas citron. Mycket, som man får krama ur själv. Och då behöver man inte tala om för matsällskapet att de marinerats i citron och att man kramat citron över de när de stektes. DOCK får man inte glömma att dra ur det bittra med salt INNAN man steker.

Ja, sen är det bara att äta. Betyg? Skulle nog sätta 6,5 av 10. Så mycket olivolja ger en lite.. fadd smak..

Så, vad gör jag en sommar...

kanske att jag sitter ute jämt

 .. natt som dag. Med stort fågelintresse.










Kolibrin rör sig nästan aldrig, kanske saknar den sitt hemland amerikat. Och precis så vacker är kvällshimlen varje natt. Eller så är det Hipstamatickameran. Eller kameran i kombination med ljusslingor. Eller något man inte fattar.

Så måste man vakta odlingen. Den måste förgås på rätt sätt. Dvs att aldrig aldrig bli mat åt en snigel.Vilket jag misslyckas med, så det enda rätta är att ändra inställning. Har jag läst mig till. Delad mat är dubbel mat.

Och broccolin bor så fint i sin linda. Jag är inte nån månskensbonde värd namnet men jag gläds något förskräckligt åt broccolin. Och åt sockerärtorna. Dom äter jag råa från kvist.

Pälsen vakar över oss. Man kan tro att han är fastbetongad på sin lejonklippa. Det är han inte. Han har bara läst sig vart han bäst undkommer fästingar.

Vad görs mer... jo, turer hit och dit. En till staden. Vissa möten blir man mer glad över:

Och en tur och retur Pilane skulpturpark. Det var som ett liknande stadsmöte fast på gräs.

Man kan gärna göra en utflykt dit. Titta på lingångaren. Länge. Eller så lång tid det tar att tänka klart.

 

Varma men kalla hälsningar från förkylningsriket 20110713

semester

• inga långa resor
• inga dyra resor
• gunga hemma istället
• tvätta fönster efter att jag skrapat, oljat och målat
• bygga betongplattform på berget för utsikt
• tappa några fler kilon
• dricka goda kalla och rumstempererade drycker
• vilket gör det svårt att tappa några fler kilon
• och frågan är. vart ska jag tappa dom?
• få klart saker
• inte få panik
• köpa ny utematta .. idag
• bjuda hem folk
• va snäll .. så gott det går
• ta dan som den kommer
• eller lära mig att ta den som inte inte kommer
• vilket känns onödigt

 Hur svårt kan det vara?