I helgen åkte jag skidor för första gången i mitt liv. Om man undantar ljusblå miniskidor 1970-nåt. Då hade man stavar vilket tydligen inte är nödvändigt längre. Jag tycker det ser snyggare ut med stavar iallafall.
Det var väldigt fina backar på
Ulricemhamns skicenter, tror jag, har inget annat att jämföra med än backen ner mot Byttorpasjön, då på miniskidorna. Och den hade ingen lift. Jag har alltså även åkt lift för första gången. Och så hade jag skidlärare och sedan vrickade jag
knät, så jag antar att jag nu har genomgått den initieringsrit in i en vintervärld som många andra gör vid ungefär sex års ålder.
Antar även att jag nu är lite övertänd för vi ägnar semesterdrömmerierna åt sommarskidåkningsletande samtidigt som jag, gravt haltande, ganska stolt sprider ryktet om min idrottskada.
grattis till att du klarade dig så pass fint! Jag har en mig mycket närstående person som i åratal försökt få mig att uppskatta neråtåkandet på skidor. jag skriker fortfarande av fasa, varje gång han kommer in på det ämne.
SvaraRaderaLängs med jordens yta däremot går ganska bra.
man måste ju verkligen inte hålla på att åka nerför här i livet H... men uppför är väldigt roligt. liften var nästan mest bäst!
SvaraRadera