Jaherregud att man överlevde en så tråkig barndom..
Jag kom ihåg det för impulsen finns där nånstans.. blir man nån gång av med sin inre åttaåring? Hoppas inte det, hoppas man alltid kommer ihåg att hålla henne i handen och solidariskt fnittra åt dåliga skämt. Här kommer en iaf en julklappskavalkad....
vackra julkulor från ena hjärtat, som vet att glas är det finaste jag vet |
tekannan från stora hjärtat som (nu) vet att glasyren och färgen är det vackraste jag vet.. (för jag var med.. :)) |
vinglas från andra hjärtat som vet att vin är det vackras.. ehh, ganska gött |
ja.. och så hemmagjort fotoalbum, böcker, liten gris och andra bra saker. Och julen var som den brukar i stora ihopplockade familjen, lugn, fin och alldeles vanlig. Och på rean fick jag en ny lapptopp. Så nu kan jag surfa in på en sida på mindre än 13 minuter. Det är som att ha haft en sten i skon, man märker hur jobbigt det varit först när den är borta. Och den har kamera. Så nu kan jag ta selfies (vilket jag gjorde nyss)
God mellandag kära läsaren! (jag vet att Maja läser iaf..)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar