Det är många som jublar idag. Jag ser på facebook att mina vänner uppdaterar med utropen; Nu vänder det! Det vänder! Äntligen!

Jaha ja. Idag lutar sig jorden längst bort från solen, bort från ljuset. Och jag, jag är ganska nöjd med det. Jag ser inte lika mycket fram emot ljuset som resten av mänskligheten verkar det som.

För jag orkar inte alltid med att det är ljust och ibland är det för ljust. Jag tycker om att vila mig i mörkret, alltså bildligt. Det lugnar mig, det gråa och det mörka.

Kan förstås vara bokstavligt om man fattar att jag menar mörker i förhållande till Lux inte till sinnestillstånd. 

Jag tycker om ljusa själar under mörka årstider. Men det är jag det.