Att vara ute och gå med en kajak. Det är ändå en härlig känsla.

I morse när jag gick upp kvart i sju var det ljust. Som en överraskning hade det ljusnat den där avgörande kvarten som gör att mörkret stannar kvar i sovtiden. Och det är ju härligt. Också.

Men det där med att sitta med frukostkaffe i ett svagt upplyst rum, mörkt utanför men man anar ljuset, man vet att konturen av en själv kan synas utifrån, så att ens bestyr med frukosten blir en del av allas morgonsyssla den tiden. Någon går utanför, grannen ovanför hörs. Återvinningsbilen slamrar alldeles för högt när de tömmer glasåtervinningen.

Den koncentrationen skapas aldrig på ljusa varma sommarmornar. Jag är väldigt förtjust i den koncentrationen. Det ljusa innebär andra härliga saker, som att promenera med en kajak.

Men ändå.