Om ålder

Någon frågade mig häromdagen hur gammal jag är. 56 sa jag och direkt ramlade tankarna ner till siffran 46. Alltså tio år tidigare. Tio är ganska många år. Det är alltså tio år emellan de två talen.

Och ändå, 46 år, det är ju då man faktiskt är på balansgången att vippa över  mot en okänd medelålder, försvinna från rekryteringsfirmor, discotek och blicka mot fredagsmys (utan barn) och inlägg (lite var som helst).

Tio år till, alltså 56 kändes, i det perspektivet som en fantasiålder, som påhittat av Disney, Rolling Stones manager och HC Andersen i samverkan. Helt utanför ramar och samhälleliga förväntningar och plötsligt kände jag mig fri. Helt fri. Nu kan jag bara bli friare.