Nåväl. Jag börjar jobba den 15 augusti så den där härliga plågsamma tiden är snart över, och lämnar mig med en insikt. Jordgloben är underbar. Den är tittbar i all oändlighet. Den lyser och påminner om min plats på jord(glob)en är så extremt liten att ingen nästan fattar ... men så central för mig.
Och att kristallkronan har blivit viktig. Jag kan ligga och stirrglo upp i den ganska länge. För bara ett år sen var det min mammas. Hon låg nog i sin soffa och på samma sätt stirrbligade upp på den, för ljuset blir så vackert i de runda glasbollarna.
Som om hennes blick finns kvar i den. Ännu.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar