Försöker förstå

 Eckart Tolle.
  "Om du ser vilket förhållande du har till nuet kan du också se vilken relation du har till livet"

Jag blir ansträngd i huvudet av sånt. Sånt och symboler. Jag är symbolhandikappad. Jag kan ju säga saker symboliskt. Men att tolka symboler, det låter sig inte göras i handvändning. Men tillbaka till nuet. NU. Tittar mig omkring, fredag förmiddag innan eftermiddagsjobb några timmar. Tidningen hämtad och läst.  Jag befinner mig på min absoluta favoritplats

 

NU.. och njuter verkligen av NU.. som jag längtar efter resten av året. Vad säger det om min relation till livet. Att då som var nu när jag njöt då får mig inte tillfullo uppskatta nu nu.
Kanske säger det också något om förenklingen av livet genom oneliners av vise män.

För övrigt undrar jag vad gör jag med skörden, typ dill och persilja. Herregud.. jag som inte är van att använda persilja, varför odlar jag det?!?! Vad ska jag göra av det NU.. nästa vecka är det ju visset. Persiljedillsoppa?

 Och när saker tillslut blommar jag får en överblick över mina trädgårdsblomster som jag på nåt sätt glömt bort under vintern hur jag disponerat och komponerat i färger, inser jag att jag kan sluta fundera. Allt är blått

 

Åter tillbaka till Eckart... han pratar i en video med mannensompratarmedhundar Cesar Milan om att hundar borde vara våra förebilder, våra filosofiska mentorer, våra vägledare. Alltid beredd att förlåta, att släppa gammalt groll, alltid vara beredd att vara glad. Alltid Här och Nu, beredda att säga ja både till koppelpromenader och vaktuppgifter. Så himla fint.. Men jag blir mest sorgsen över hur sårbara dom är, den sorten.

Pälsen är  alltid nöjd och glad. Framför allt om han blir utnyttjad. Här som filtvärmare en kall dag i hammocken. (men så kan han ju också skita i att ta ansvar för persiljedillsoppan)