idag åkte jag hemifrån 7.35, anlände Friskisosvettis ca 7.57, checkade in, bytte om och hyst upp på crosstrainern där jag startade "vobbel med ben o armar" 8.09. fyra kilometer tar ca 28 minuter och 56 sekunder. sen duschade jag med hårtvätt och var klar ute i bilen 9.09. anlände jobbet 9.26. typ.

och hela tiden med en tanke - varför går jag inte ut och springer. ut ut alltså. naturut. för att det är väldigt mycket tråkigare?! antagligen är jag en alienerad mänska. men jag skryter om träning direkt jag kommer till jobbet för mänskor som är ganska ointresserade av min oanade träningskapacitet. det hindrar mig lite men inte helt.

hur jag mår? som vanligt. är jag gladare? nä inte värst. nöjd? jovars. men vad är behållningen då? att jag känner mig som en av de utvalda som hejar initierat på varandra i träningslokalen tidigt tidigt för att vi känner igen varandra som de som valde att gå upp och träna när alla andra äter frukostwinerbröd för att  sedan vackla sömndruckna till jobbet? absolut. så länge som jag aldrig tränade utan bara var en usel mänska är jag värd det. jag är värd att heja initierat.