Sista semesterdagen

Japp, så tragiskt är det. Och det går inte ens att någon läraraktigt rättar en med.. "senaste heter det" för det gör det inte i det här fallet. Och det svåraste med sista semesterdagen är att man måste återgå till "helåren". Jag har inte varit hel och ren på flera veckor, förutom någon dag då och då. Semestern är en slags orgie i fulthåligtogärnamedfläckar. Har man väl börjat gå den vägen vill man aldrig sluta. Iallafall inte jag. Det har hänt att jag avhållit med från att åka in till stan för att jag inte vill duscha, inte tvätta hår, inte leta i garderober. Jag har ett par shorts, en klänning och ett linne, ett par arbetsbyxor och en jättefin fintröja som jag en gång råkade måla i så den fick färg på sig och nu tillhör favoritsommarklädseln. Det enda jag bytt mellan utan att tvätta i onödan. Det blir som ett beroende. Rena kläder blir som skoskav. Vem vill ha skoskav?

Inga fler frukostar som avslutas med en lång stund av.. ingenting. Aldrig mer ingenting. Ingenting får för lite tid och utrymme under de veckor som inte är semesterveckor, dvs 47 st. Allting tar över. Allting kräver rena kläder, rent hår, rakade ben, mer eller mindre lyckade leenden och två telefoner. Jag bävar.