Idag har jag varit på öppning av bekants kaffecafé. En sådan där grej som man blir förbannad av. Vad menar folk med att förverkliga sina drömmar och hur svårt kan det vara. Typ. Jag kan också förverkliga mina drömmar om jag bara visste vad dom består av. Jag försöker lista..
- inget kravfyllt
- inte så mycket, kanske 25 timmar i veckan
- bara trevliga folk
- ja, det var väl det ungefär
Åk dit. Det ligger på Skanstorget i Göteborg och heter... Domingo.. nåt. Jag trivs som kaffesnobb om det innebär att man får så gott kaffe som nån annan gör. Köpte inte med mig bönor hem för jag orkar aldrig sträcka mig efter malaren, så det blev det färdigmalda. Det var nog bara jag som köpte färdigmalet. Undrar om det beror på att jag är den lataste eller om jag är den med mest självinsikt. Sånt får man aldrig reda på.
Jag vet inte om det var kaffet, cafét eller nåt annat, men jag hade en sådan där amerikanskfilmtrevlig eftermiddag, en sån där när man sitter och hänger med halvt okända människor och pratar om ditten och datten och ler stort och tar en kaffe till och ropar hej till nån som går förbi. Jag älskar såna filmer. Jag vill leva i såna filmer.
...... hur svårt kan det vara... jag kan också måla stolar i olika färger.... kulörta lyktorna har jag redan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar