lördag 3 september 2011

Har inte gjort någon morgonträning sen sist. Ifall nån undrar. För att jag är värd det, jag är värd att sova på morronen. Jag säger till  när det ändrar sig igen. Det kan det göra när man minst anar och ingen är mer förvånad än jag.

Idag har jag varit på öppning av bekants kaffecafé. En sådan där grej som man blir förbannad av. Vad menar folk med att förverkliga sina drömmar och hur svårt kan det vara. Typ. Jag kan också förverkliga mina drömmar om jag bara visste vad dom består av. Jag försöker lista..
  1. inget kravfyllt
  2. inte så mycket, kanske 25 timmar i veckan
  3. bara trevliga folk
  4. ja, det var väl det ungefär
Det var iaf ett skitfint café med fokus på nästan egenimporterar krav- och rättvist kaffe som växt på hög höjd för då är det inte så mycket koffein.. jävelsgott. Kulörta lyktor, svingoda kakor, fina trästolar i olika färger, litet och intimt och personligt...  billigt. Härligt.
Åk dit. Det ligger på Skanstorget i Göteborg och heter... Domingo.. nåt. Jag trivs som kaffesnobb om det innebär att man får så gott kaffe som nån annan gör. Köpte inte med mig bönor hem för jag orkar aldrig sträcka mig efter malaren, så det blev det färdigmalda. Det var nog bara jag som köpte färdigmalet. Undrar om det beror på att jag är den lataste eller om jag är den med mest självinsikt. Sånt får man aldrig reda på.

Jag vet inte om det var kaffet, cafét eller nåt annat, men jag hade en sådan där amerikanskfilmtrevlig eftermiddag, en sån där när man sitter och hänger med halvt okända människor och pratar om ditten och datten och ler stort och tar en kaffe till och ropar hej till nån som går förbi. Jag älskar såna filmer. Jag vill leva i såna filmer.

...... hur svårt kan det vara... jag kan också måla stolar i olika färger.... kulörta lyktorna har jag redan...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar