För det är nåt med säkerheten som den där tjänstemänniskan måste ha tänkt till lite om. Att ingen kungsbackabo ska komma till skada. Ingen ska behöva få en trevlighöstskylt i huvudet för den är så fast förankrad och betongad i fundamentet att man som nyväckt betongfantast drabbas av avund.
Stadigt står den där. Med små plastmärken ditnitade. För inte heller ska någon kunna köra eller gå på den i höstmörkret och skada sig. Det är nåt med de många momenten som fångar mitt intresse. Som gör att jag får nåt annat än mig själv att tänka på.
Och, jag blir upptagen med att fundera på när hösten börjar på Gatukontoret och när fortsätter den? När ställdes skylten ut? Det måste ju ha varit inte för så länge sen, strax efter att den började på allvar men innan den är slut, under tiden den fortsätter. Hösten alltså. Det är en väldigt daterad skylt. Det gör att jag uppskattar den än mer. Och så ÄR det väldigt härligt att kommunen utgår från att vi har haft det kollektivt trevligt hittills.
Ja, det om det. En annan sak som är välgörande för den här lilla själen och som blir en stor hjälp ut ur en narcissistiska egotripp som väl leda är, är gummistövlarna, regnjackan, systempåsen, den mobila radion och hunden. Resultatet är en hel lila spritpåse som fylls med svamparna som står som spön i backen. Hunden springer bort (hem) direkt men huvudet fylls av radioröster från P 1:s Kaliber som berättar om bärplockarna från Vietnam som var här i somras och hur det går för dom nu. (Inte så bra). Då tvingas man ut ur sitt ego och jag lyckas med konststycket att njuta av mitt liv ... här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar