Ibland, när man orkar stanna upp och titta, kan man ibland se en del tillstånd. Sakernas och andra.
I morse tillexempel, klockan var 08.13 ungefär och jag hafsade från Järntorget till Norra hamngatan i vanlig vardagsordning, och när jag precis nått Lilla torget, drabbades jag plötsligt av tittauppkraften... mot älven där ljuset låg på så där som man bara ser ibland.. Jag var tvungen att peta upp mobilen och fota.. som en höstturist. Kände mig episk.
Ungefär 18.13 landade jag på parkeringen och fick syn på hemmet. Utifrån. Nerifrån. Upptänt. Hur visste han vad jag behövde?!
Han vet ofta det. Vi vet ofta det, att när nån kommer hem så småningom kan man hjälpa till de sista 19 metrarna med ljus. Man tänder upp Dansbanan.
Och så slutar det så gott, dagen slutar med att man är glad att man har ben.. att pinna på med
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar