Fick sån lust

att berätta att jag gått där. I somras. På Hollywood boulevard, utanför Kodak theatre, där Oscarsgalan går av stapeln. Fram och tillbaka travade vi. Jag blev nog starstruck av stjärnorna på marken. Kommer ihåg att jag tvingade ner J på knä framför en stjärna för att få med allt på bild. Han log pliktskyldigt för vi skulle skicka bilden som mms till mamma. Gick gatan upp och ner, lite vilset, två kvällar. Kommer även ihåg att jag egentligen ville köpa en oscarsstaty men blev för generad av jag ens tänkte tanken.

Nu så  här i efterhand verkar det ju lite .. beklämmande. Jag håller med om det.

Men jag hade gärna haft statyn.

I väntan på

... att kaffet rinner ner. I väntan på att nån sen bär ut det tillsammans med smågodiset, ut till Friggeverkstan... och till sist att nån hurrar och applåderar. Det är för lite applåder i mitt liv. I väntan på allt detta så studerar jag en fin bild. Ingående. Den är målad på en vägg av Banksy. I Göteborg kallas det graffiti och är förbjudet.

 

Konst eller galenskap..

Nu har plastmuggekonstnären fått sällskap av sladdkonstnären. Någon har granne med plastmuggarna format texten:
ALLA BORDE FÅ LIGGA MED KUNGEN med elsladd eller någon nåt annat repaktigt. Varför blir man inte lika glad av det?
Kanske för att materialet inte är lika oväntat, budskapet hemlighetslöst och ganska banalt. Inget som får mig att svimma av glädje i bussätet. Inget som får mig att vilja hoppa av bussen och leta upp människan som glädjer min bussresa på det mest oväntade sätt. Kommer ni ihåg.. Lycka till i Afrika?!
Så.. vad är konst och vad är konstigt? Och vad är konstigt och vad är tråkigt. Sånt tänker jag på. Om nu nån funderar på det.

För övrigt.. finns det en del beröringspunkter mellan Sverige och Libyen. Gemensamma nämnare som för folk närmare varandra, skapar förståelse och vilja att ta varandras händer och skaka dom med eftertryck.. för man har intressen som sammanfaller. Att handelsminister Ewa Björling åkte på säljresa till Libyen avslöjades för nåt år sen. Rymdbolaget, som till hundra procent ägs av svenska staten, ville sälja sitt system för flygburen övervakning till de libyska myndigheterna. Så, jag antar att Khadaffi nu .. om han hinner.. sänder en tacksamhetens tanke till sina svenska kompisar.

Carl kan iallafall hoppa högt.. ostört. Gång på gång.

Det är tur att man inte har anlag för galenskap.

skulle kunna varit jag

ety, detta är mitt förhållande till kaffe och så ser vår motorcykel ut. två av två.

Inte en promenad i parken

.. först måste jag lämna brasklappen.. jag har ärvt en iphone. Man kan ta roliga bilder med iphone. Jag har ännu inte fullt kläm på hur.

(detta kommer att bli ett långt inlägg)

Men så var det det med promenaden. Solen lyste och det var skitkallt, alltså, vi måste ut men in.

Vart är vi på väg?

Jo, dit där alla döda djur hänger runt sen stenåldern.. och innan.

Det är ju inte någon idé att åka dit för att bli beklämd. Alla är ju döda som sagt var. Det är ingen hemma. Men det ser så attans sorgligt ut. Det är nog nåt med glas-ögonen. Och att de flesta såg ut att trilla i sär, uppluckras i sömmarna. Försvinna in i förgängligheten. Det hjälper inte ens att stoppas upp och ut.

Många hade i alla fall ett skälmskt leende på läpparna... eller vad det heter på djur. Det är ändå fint, att uppstopparen försökte göra det till ett glatt gäng.

Eller nästan alla. En del var bara förvånade. Dom blev jag stående extra länge vid. Vi stirrade förvånat på varandra. Och jag tänkte, att man faktiskt kan vara glatt förvånad och argt förvånad. 

Lemuren var finast.

Andra var mest väldigt vackra. Till och med som uppstoppade. Ganska fantastiskt.

En "före" och "efter" bild. 

Här har nån har stoppat upp en dykare. Insikten för dagen är att att ju mer modernare avdelningarna blir desto mer skolaktigt blir det. Det härliga och underbara med att få hänföras, äcklas och förundras försvann nånstans mellan valen och dykaren, Nu skall man i stället bli undervisad. Hur tänker man i vår tid.. att man ska förena nytta med nöje. Att man inte ska slänga bort en söndag utan att lära sig nåt. Nåt som anses lärorikt.  Men vilket nöje är det? Vad har det blivit för fel på det häpnadsväckande!? På kunskapen man får i sig av att strunta i varför det "går bra för Sverige nu" och bara stirra tillbaka in i ett par djur-glas-ögon. När blev det det?

Hur nöjsamt är det här.... nä.. just det. 

 

Men då kan man gå till "skåpet".. det som alla bara måste gå förbi, många tvångsgår och bara slänger ett getöga under äckelrop.. men förbi.. det ska vi. Dom är från 1800talet. Ifall nån inte visste.

Annat att förundras över är att en snart 16åring och en just 14åring följer med och är glada och skojsiga.Frivilligt.


Sen åkte vi hem.

Om tecken

Ofta letar jag tecken, det är som en hobby jag har. En känsla av att söka närkontakt med ... ja jag vet inte, så nära ET man kan komma kanske.  Dom dyker upp hippsomhoppsan, tecknen, oftast antar jag att dom går mig spårlöst förbi. Som pärlor för svin.

Men IBLAND .. skriver dom en på näsan, tecknen. Då är det bara att säga tack så mycket.. för ingenting.




En annan sak bara, jag kan mäta hur avslappnat förhållande jag har till min kreativitet genom att räkna prylar. Ju pryltommare arbetsbord desto mer redo är jag att börja skapa.

Jaha ja. Jag ser att jag inte gömmer godiset längre iallafall.

Jag funderar på om det finns nåt forskat på hur snabbt ambitioner kan sänkas. Om det är nån som är på gång med sån forskning kan jag absolut ställa upp som objekt.

Det tog exakt 1 minut och 55 sekunder för mig att gå från tre-rätters till tvårätters när jag idag började planera fredagsmenyn med maken som jag lovat ta ansvar för. Mina ambitioner som var hedervärda förlorade ändå i värde mätbart i sekunder utan att jag kunde påverka det.

Hur går det ihop .. vad hände?!?!

FAST.. med god vilja kan man kalla en förrätt som består av två delar samt en efterrätt för trerätters. Så ambitioner är egentligen en semantisk fråga.

Förtydligande

tänkte att jag ville förtydliga mitt inlägg om klippningen igår. Det blir ju lite oförståeligt det där med min rädsla och hopp i stolen bara för att nån trycker hårt i min hårbotten annars.

Så.. här är storyn... om min allra första tanke när jag kände att hon tryckte till;

VA .. en fästing.. har hon hittat en fästing!!

Men hur jag tänkte sen vet jag inte.. att hon skulle liksom pressa ut fästingen.. långsamt. Vart den nu skulle ha kommit ifrån. Det låter inte klokt.. jag hör ju det. Men så var det. Jag tror att jag är mer påverkad av mina nattliga drömmar än jag fattar.

Här är bilden jag hade med mig.. och det är också alldeles sant.

Så nu vet ni hur det blev. Nästan. I alla fall.

i eftermiddag

var och klippte mig idag, en elevklippning på en friskolefrisörutbildning.

när hon.. det är alltid hon..  tvättade håret kände jag plötsligt ett hårt tryck i hårbotten.

jag hoppade till där i sköljfatet, liksom vettskrämd .. VAD GÖR HON!?!? typ.

hon masserade. hela hårbotten.

jävlar vad det var skönt

jävlar att det var första gången men inte sista

100 kronor betalade jag

jag hade med mig en bild på victoria beckham.. så vill jag se ut sa jag och hon log inte ens. bara klippte

underbart är kort. som mitt hår

Misslyckanden

Var ute och stavgick idag och insåg att jag håller på att misslyckas med mitt mission att neutralisera stavarna. För jag tänkte att om jag ser helt självklar och inspirerande ut för folk jag möter så kommer dom att inse att det inte är idioter som är ute och stavgår. Det går sådär. Folk tittar mest medlidande och inkännande på mig och jag ser att dom tänker; "stackarn, hon har haft en stroke och är nu ute och tränar för att komma tillbaka". Och vad som händer i det läget är att jag blir .. liksom "sjuklig", inte alls cool.  Munnen är halvöppen för jag kan inte andas genom näsan när jag anstränger mig så håret blåser in i munnen och jag får liksom försöka spotta ut det för händerna sitter ju fast i vantarna som sitter fast i stavarna, hörlurarna håller på att ramla ur örona för gummigrejjerna är små så jag får liksom hålla upp axlarna så jag blir alldeles sne för att stoppa ramlingen för händerna sitter ju fast i vantarna .... osv. Jag ser helt enkelt ut som nån som är på rehabilitering för nåt. Inte stroke det tror jag inte men kanske nåt nevrologiskt. Och jag misslyckas kapitalt med att slå ett slag för stavträning utan skidor trots att det är görjobbigt och lika effektivt. Tänk på det nästa gång ni ser nån gå med stavar.

Här är några andra misslyckanden. Grejjen med betong är att man slänger det liksom bara inte även om det inte blir som man tänker sig. Det finns inget återvinningskärl för konstbetong .. än. Så jag ställer det helt enkelt på rad i fönstret. Det närmast är en fin liten vas med älgar inristade.. som kommunicerar med några hundar. (ser ni att den ena hunden är tre-bent, den är så fin). Tyvärr hamnade vasen lite snett, så den går inte att avyttra.. med gott samvete. Resten är olika varianter av undersökande av vad man kan betonga in. Plastade textrader av Nils Ferlin,. lite livets villervalla... plastade filmisar...fjärilar som hamnat snett och annat. Alla där kan  man sätta ett värmeljus i.

Eller misslyckande och misslyckande.. vad är det egentligen. Bara en väg till ett annat lyckande kanske

Jag behöver hjälp

med att tolka några drömmar jag hade inatt ;

1. Hade bestämt mig för att göra större hål i öronen, såna där stora som man kan se igenom, som nästan bara tribaltatuerade killar har, så jag gick in i en piercingaffär. En väldigt trevlig kvinna hjälpte mig, satte mig i en stol och började stansa hål i snibbarna. När själva piercingen/örhänget skulle sättas i upptäckte hon att det var så rostigt att det faktiskt skulle vara farligt så hon föreslog hål i överläppen istället. Bra idé tyckte jag och hon gjorde stora hål även där. Som tur är gjorde det inte ont. Sen satte hon  i själva piercingen som visade sig vara två tvåcentimeters plastponnys. En på var sida amorbågen. Bruna. Fint var det, men det kändes lite för mycket på nåt sätt så jag bad henne ta ut en. Sen gick jag hem, längs gatorna vid Redbergsplatsen. Oerhört nöjd med en tvåcentimeters brun plastponny i ett stort hål i överläppen.

Här vaknade jag till och funderade ett tag över vad som hände där egentligen. Somnade om och drömde då ;

2, Om man varit gift i minst 10 dagar kunde man få ta sig en kinesisk bihustru. Vi ställde oss på kö för detta för vi var nygifta.

Ja, det var väl det. Vad tror ni?

Om godis

Jag tror jag har en osofistikerad, nån kanske skulle säga på gränsen till osmaklig godissmak.

Min senaste vurm är päronhallonbåtar. Alltså hallonbåtar som är gröna och smakar päron.

Förresten gillar jag all artificiell päronsmak.

Plockade en påse idag, med päronhallonbåtar, cocacola-ferrari-bilar, 2a sorterings centerpraliner, rollokolor. Nu mår jag illa. Min enda tröst och mitt enda försvar är att jag visste att det skulle ske. Både inhandlandet och det somettbrevpåpostenefterkommandet illamåendet. Jag valde det.

Det är inte värt det. Det var bara det jag ville säga... gör det inte, det är inte värt det.