Inte en promenad i parken

.. först måste jag lämna brasklappen.. jag har ärvt en iphone. Man kan ta roliga bilder med iphone. Jag har ännu inte fullt kläm på hur.

(detta kommer att bli ett långt inlägg)

Men så var det det med promenaden. Solen lyste och det var skitkallt, alltså, vi måste ut men in.

Vart är vi på väg?

Jo, dit där alla döda djur hänger runt sen stenåldern.. och innan.

Det är ju inte någon idé att åka dit för att bli beklämd. Alla är ju döda som sagt var. Det är ingen hemma. Men det ser så attans sorgligt ut. Det är nog nåt med glas-ögonen. Och att de flesta såg ut att trilla i sär, uppluckras i sömmarna. Försvinna in i förgängligheten. Det hjälper inte ens att stoppas upp och ut.

Många hade i alla fall ett skälmskt leende på läpparna... eller vad det heter på djur. Det är ändå fint, att uppstopparen försökte göra det till ett glatt gäng.

Eller nästan alla. En del var bara förvånade. Dom blev jag stående extra länge vid. Vi stirrade förvånat på varandra. Och jag tänkte, att man faktiskt kan vara glatt förvånad och argt förvånad. 

Lemuren var finast.

Andra var mest väldigt vackra. Till och med som uppstoppade. Ganska fantastiskt.

En "före" och "efter" bild. 

Här har nån har stoppat upp en dykare. Insikten för dagen är att att ju mer modernare avdelningarna blir desto mer skolaktigt blir det. Det härliga och underbara med att få hänföras, äcklas och förundras försvann nånstans mellan valen och dykaren, Nu skall man i stället bli undervisad. Hur tänker man i vår tid.. att man ska förena nytta med nöje. Att man inte ska slänga bort en söndag utan att lära sig nåt. Nåt som anses lärorikt.  Men vilket nöje är det? Vad har det blivit för fel på det häpnadsväckande!? På kunskapen man får i sig av att strunta i varför det "går bra för Sverige nu" och bara stirra tillbaka in i ett par djur-glas-ögon. När blev det det?

Hur nöjsamt är det här.... nä.. just det. 

 

Men då kan man gå till "skåpet".. det som alla bara måste gå förbi, många tvångsgår och bara slänger ett getöga under äckelrop.. men förbi.. det ska vi. Dom är från 1800talet. Ifall nån inte visste.

Annat att förundras över är att en snart 16åring och en just 14åring följer med och är glada och skojsiga.Frivilligt.


Sen åkte vi hem.