Konst eller galenskap..

Nu har plastmuggekonstnären fått sällskap av sladdkonstnären. Någon har granne med plastmuggarna format texten:
ALLA BORDE FÅ LIGGA MED KUNGEN med elsladd eller någon nåt annat repaktigt. Varför blir man inte lika glad av det?
Kanske för att materialet inte är lika oväntat, budskapet hemlighetslöst och ganska banalt. Inget som får mig att svimma av glädje i bussätet. Inget som får mig att vilja hoppa av bussen och leta upp människan som glädjer min bussresa på det mest oväntade sätt. Kommer ni ihåg.. Lycka till i Afrika?!
Så.. vad är konst och vad är konstigt? Och vad är konstigt och vad är tråkigt. Sånt tänker jag på. Om nu nån funderar på det.

För övrigt.. finns det en del beröringspunkter mellan Sverige och Libyen. Gemensamma nämnare som för folk närmare varandra, skapar förståelse och vilja att ta varandras händer och skaka dom med eftertryck.. för man har intressen som sammanfaller. Att handelsminister Ewa Björling åkte på säljresa till Libyen avslöjades för nåt år sen. Rymdbolaget, som till hundra procent ägs av svenska staten, ville sälja sitt system för flygburen övervakning till de libyska myndigheterna. Så, jag antar att Khadaffi nu .. om han hinner.. sänder en tacksamhetens tanke till sina svenska kompisar.

Carl kan iallafall hoppa högt.. ostört. Gång på gång.

Det är tur att man inte har anlag för galenskap.