Jag var på betongkurs och fick ha-begär. En sån här vill jag ha, fast en mindre. Jag lärde mig även mycket, tillexempel att jag är slarvig och utan tålamod. Eller, lärde och lärde.. ser det mer som en repetition.
Om man har en stor hink med blöt sand kan man göra stora vida betongkrukor. Det vita i mitten är det som ska bli dräneringshålet i krukan. Kottarna och grenarna kommer att göra kott- och grenmönster på krukväggen utåt. Man bygger alltså upp för hand mot sanden. Det var roligt.
På eftermiddagen/kvällen åkte pälsen och jag till Varberg. Av ingen annan anledning än för att andas och lyssna på hav. Helt nödvändigt ibland. Satt och tittade på fästningen. Det är en fin och trygg fästning och jag tänkte att det ser liksom ut som att det tillochmed vore tryggt att trilla ner från fästningsmuren. Som att det skulle vara roligt. Och lite härligt. Ofarligt.
Ett väldigt lyssningsvänligt hav .. med glitter.. och en doft. Pälsen och jag lyssnade, glittrade och sniffade.
Idag har vi "gjort" altanen. Detta är en "före"-bild, jag gjorde nämligen nya trappsteg i betong igår och ska "snart" putsa och sprutmåla benen babyblå igen. Då kommer en "efter"-bild. För övrigt ser pälsen ut som han funderar över livets förgänglighet.. det kanske var en sån helg för oss lite till mans.
Hammocken plockades fram. Och allt såg plötsligt ut som förra sommaren. Jag fick liksom dra efter andan och hålla den skumma tidspaniken i schack. Det är inte det att jag inte gillade förra sommaren, men jag är inte typen som går igång på den sortens trygghet. Jag blir bara förvirrad och får svårt att hålla isär åren. Det kanske är en bristsjukdom hos mig men jag går mer igång på att I ÅR.. då gör vi SÅ HÄR! Men vi har det ändå väldigt fint tycker jag. Och jag njuter...
av vindspelskolibrin som var våran nästan enda souvernir från Kalifornenresan förra året .. av
dansbandsbelysningen, vars glada ljus och blotta existens i Kullavik stör ordningen. Det ger mig en barnslig tillfredsställelse och en känsla av självvalt utanförskap som är just... oerhört barnslig.
Och så allt annat som bara hamnar i taket.. ger mig inte lika stor tillfredsställese.. varför hänger jag saker så konstigt?!
Så fikade vi de nya finfina däcksstolarna!
Och sen var det dags för min första hojfärd för i år. Det hjälper nästan lika mycket till med andningen som horisonten i Varberg.
Och färden gick naturligtvis till sköna ställen.
 |
| En läderklädd hojåkare passar precis in där |
I Lindome. Ja, det var i stora drag en helg, inte helt enkel men iaf min helg. Nu blir det falukorv och Chäppel Hill, med bubbel i. Det finns alltid nåt att fira.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar