Idag har jag gjort ingenting. Om man inte tycker att ligga i sovsäck i en däckstol och bränna sig i ansiktet är något. För då har jag varit fullt upptagen. Jag låg i, på och under sovsäcken tills jag tröttnade, för nu är det den bästa tiden för solning. När det egentligen är för kallt i blåsten, men solen ligger på och kroppen är så vit att solen tar den för snödriva och bestämmer sig för att bränna bort den. Och det enda skydd man har är en dunsovsäck. DÅ och DÄR når våren och sommaren sin kulmen!
Fram med andra frukost.
Kaffe, rågflarn med gorgonzola och fikonmarmelad, en (inte av mig) hembakad nöttopp och ett korsord.
Beviset på att det är uselt men självförhärligande korsord är när jag löser det på 39 minuter.
Tja, sen ligger man där .. och sover en stund. Vaknar till och lyssnar inåt, vill jag mig nåt? Nej.
Så, det är bara att slumra om. Där i solen.
Pälsen vakar som hök. Jag vaknar. Och har faktiskt fått lite nog, så jag gör den för vårens första av många många inspektionsrundor. Man kan alltid börja där man står. På altanen.
Utebelysningen har kommit ner men inte in. Flaggan som har misshandlats hela vintern av stormar och snö ligger och bidar sin tid. Dessa grejjer kan bli liggande till midsommar. Men vi hoppas att det inte blir så.
Krukrosen som med min benägna hjälp nog inte överlevt vintern. Jag som har så dåligt samvete över mycket skiter i det. Orkar inte med krukrosor.
Så, vidare. Se där en getingfluga. Eller ett bi, eller en geting. Vem bryr sig. Den sitter i krokusen och låter som såna ska låta.
Surmagnolian har feta, ludna nästan groteska knoppar. Som ruvar underbara vita feta vackra blad. Men den lurar inte mig. Det har den haft förut och jag vet att den kommer att kasta av sig knopparna innan någon hinner säga ååååååååhh. Kvar kommer det att bli en sned knopp som kommer att slå ut bara för att berätta om hur det skulle kunna se ut. Om den fick flytta. I mina ögon är den dock oflyttbar för den står i ett nedförslut och det finns inget sätt att gräva försiktigt bland känsliga rötter där.
Men Stormhatten.. Stormhatten. Den kan man lita på.
Och under doftschersminen, där ligger vår skräpgömma. Den kan ingen ta ifrån oss.
Ja, jag brände mig. Och jag inser att min bästa gråa hemmatröja har ca 13 år på nacken och har sett sina bästa dagar. Undrar när dom var, har dom varit förresten eller kommer dom? Bäst att hålla sig i tröjan så man får vara med om det, i så fall...
Men vad jag ville visa var min röda brända hals. Matchar mitt blåbrända ansikte.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar