Jag läste

Tomas Tranströmer. Han har skrivit det vackraste jag läst på väldigt länge. Jag hittade det i en dödsannons i helgen:

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt

 och jag tänkte.. hur svårt kan detta vara, det är ju bara ord på rad..

Tja, ganska svårt.  Men man behöver inte rimma. Nä, just det. Och inte skämmas. Nä, just det. Så jag rimmade och skämdes inte.

Lite ur slag, något i olag
men idag är det dag före dag
då jag är emellan jobb
i ca 14 timmar
som en jobbsnobb

nytt är bra men för all del
om man ska känna sig hel
krävs det att nytt snabbt blir vant
inte för att det ska bli likadant
utan för att fötterna ska orka runt på ens ..

... amenvafan.. här skulle jag rimma på jobb.. igen, för att verka smart. Intet kom till mig så då är det bara att googla rimord.. och får förslaget .. resegarderob och medaljhopp.. bland annat. Kreativt men dåligt. Tomas skulle aldrig skriva så. Tomas skulle aldrig googla...

Det var nåt som var samma.. LasseochlisaBergutanlisa, och de romanska bågarna. Tillit.

Jag är kanske ur lag.

Helvetestratten kom med igen när jag länkade inlägget till Facebook. Favorit i repris tydligen.
.

Tiden går..

Jag tittade på Babel igår. Lasse Berg var där och spred en högst förunderlig gladenergi som var... tvmässig och väldigt kärleksfull. Han liksom gick "genom rutan" och blev en sån som man vill ha jobbat med nångång i nåt afrikasammanhang och nu är vän med på facebook.

Såg ni honom?! Det var bara en sak jag funderade över.. länge. Förr i tiden, nån gång i slutet av sjuttiotalet och på åttiotalet så hette han nämligen Lasseochlisa Berg. Alla pratade och alla läste.. (då, på folkhögskolan) böcker av Lasseochlisaberg. Lisa! Du fattades mig där i tvsoffan i går.

Fast jag ska ändå läsa Skymningssång i Kalahari. Jag menar, folk måste ju få lov att gå vidare.

Men mest kändes det som att tiden stått still. Underbar motvikt till alla tvkvällar då jag skräckslaget triumferat utbrist... "herrrreeeeguuud vad gammaaaal hon/han/den blivit!!" För Lasseochlisabergutanlisa såg inte ut att vara en dag äldre än då. Och då känns väldigt länge sen nu.

Mat och makt. Så hette en av Lasseochlisabergs böcker. Jag var 21, hade den i bokhyllan och läste den aldrig men den var bra.. det var den. Lika bra som Simone de Beavuoir´s Det andra könet. Den läste jag aldrig heller, fast jag hade två exemplar.

Get i skuggan av temynta

och getarna får stå kvar därute i regnet en söndag. Eller året om, det är det som är så bra.

Jag fick slita loss horder av temynta och bergklint i går då jag gladchockad insåg att min trädgård har börjat självså sig utanför min kontroll. Som jag har slitit för detta. Men det innebär även att växter måste röjas ut vägen för att också andra ska få huvudet i solen. Så för att ge växterna en andra chans på fri stjälk, fick jag resolut gå och hämta mig ett alster ur mitt vasbetongprojekt, det som ingen vill handla ur vilket gör att jag inte skapar mer för det finns ingen plats. Jag som trodde att folk levde för att konsumera, det var liksom min affärsidé.

Jag lever iaf för att konsumera... mer växter. Idag köpte jag mig en humle till blompinnen. Den ska få växa där och presentera sina humlekottar till hösten. Och krassefrön förstås. De ska få samsas.

För övrigt undrar jag hur det känns.. att bli Persona Non Grata. 2011. Får ingen prata med en då? Fan va skönt.. ibland.

detta har hänt sen sist

• Jag har varit på pilflätningskurs. Det var roligt men frustrerande. Så fort tid ges ska jag köpa krasse som ska få klättra uppför denna fina hemmagjorda blomsterpinne. Krasse ska det va, det har jag sett på bild.
• Det har börjat sommarblåsa. Alltså den blåsten som låter speciellt när det fladdrar i miljoner frasiga ungblad. Inget annat låter så. 
• Mycket handlar om jobb just nu, när jag inte är på kurs jobbar jag eller klipper sniglar, eller möjligtvis tittar jag på tv från soffan.
• Jag har konstiga drömmar. Härom natten skulle jag amma en purjolök.

Redaktionell skitreklam

Länge.. länge har jag känt att jag får samma GP varje morron. Kanske är det så, kanske inte, kanske skiter jag i det och kanske skulle jag bara fortsätta att bara ta in det bästa ur den tidningen, serierna och dödsannonserna.. om... OM inte tidningen idag hade en stor och lång (nästan en helsida) artikel om huset jag bloggade om häromdagen - alltså om husannonsen i Två dagar som förbryllade mig, den där dom letade köpare med 65 miljoner i plånboken att spendera. Antagligen bestämde GP sig för att Gyllenhammars behövde draghjälp för att få sålt huset för nu skriver den undersökande journalisten om att huset minsann var på rea. "Reapris på lyxhus" är den informativa rubriken. Minsann?! Det skulle kostat 100 miljoner nämligen.

Att PG Gyllenhammar fick köpa huset av Volvo för 4,4 miljoner 1994  är bara att gratulera till tycker jag, men att GP har den dåliga smaken att ogenerat göra reklam för försäljningen är ... ja, just osmakligt. Men, för all del, vi får veta att mäklaren tycker att "..det här är ett rimligt pris". Och att "herrgården byggdes 1927 av Karin Broström, syster till skeppsredare Dan Broström och hennes make"

Ja kära nån. Jag riktigt hörde smällen när en milstolpe i redaktionell smygreklam sprängdes här. Och då har dom inte ens pratat om bibliotekets romantiska sinnelag.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Behöver man nån morrontidning? Är det bara ett vanebeteende som man kan rehabilitera sig från? Svara gärna här för världen förvirrar mig.

Kaskadblomning

Är det nåt jag vill kunna men inte kan, så är det att få blomster och växter att kaskadblomma. Men det kommer aldrig att hända eftersom jag varken förarbetar eller underhåller som man ska. Många blomster behöver nämligen underhållas, som vore de bortskämda charterresenärer. Det är därför jag uppfostrar min trädgård efter "survival of the med tjockast blad". Det är alltså de som tål torka och sniglar bäst. Ibland faller jag för de sköra, långbenta, svajande smalisarna, överlever de får de applåder och min oreserverade kärlek, dör de blir de osentimentalt bitterkomposterade. Tänker att de andra skärper till sig när de får bitter-näring. Typ.

Här är lite kaskadblomning. Den gula från Slottskogen igår då jag tog mig tid att vårrusa upp i rabatterna. Den vita från min väg till brevlådan. Ingen av de är alltså min förtjänst.

För den som tvivlar. Funderar på om man kan ha den som flasköppnare. Kan dom ha tänkt så långt? Antagligen inte. Förövrigt känns den svenska moralpaniken över Ola Lindholms gjort eller inte gjort utmattande.

Om man öppnar GPs bilaga Två dagar idag är det första man ser en husannons. På en hel sida. För ett hus. Mäklaren har nog funderat och bestämt sig för att där,, just i Två dagar en vacker majlördag kommer man att hitta rätt köpare till detta hus i New Englandstil - en fristad av minutiös elegans, det ligger ju faktiskt bara 40 km söder om Göteborg. Ju. Jag riktigt hör samtalen hemma hos folk och fä:

han: älskling! ska vi inte flytta iallafall! dom annonserar i Två dagar idag om en gård med med häpnadsväckande flora! är det inte precis det vi letar efter?!
hon: nja... kanske, men det beror förstås på om det finns nån eldstad?
han: jaaa då.. en som förstärker bibliotekets romantiska sinnelag!!
hon: jaha, ja det var ju bra. men jag vill att rosenträdgården ska göra det.. förstärka biblioteket romantiska sinnelag.
han: jamen vilken tur! för det är precis det rosenträdgården gör.. också, för den är engelsk!
hon: hur är det med den altaner och trädäck då.. finns det nåt?
han: älskling... det finns en stensatt terass, och vet du vad den gör?!
hon: samlar mossa och ogräs?
han: nej nej.. den förlänger galleriets öppenhet!
hon: ok.. det var det avgörande argumentet! vi gör´t.. vi köper!
han: hurra! men du vi får nog tömma sparkontot...
hon: jamen det gör vi. 65 miljoner .. det är ju precis vad vi har på det kontot! tur att vi läste GP idag!

Eller, i ett annat hem
hon: älskling, jag vill köpa ett hus för 65 miljoner idag,, kan vi väl!?
han: jaja.. men bara om en engelsk rosenträdgård och en eldstad förstärker ett biblioteks romantiska sinnelag!
hon: jomenvisst, det kan jag gå med på!
han: ok, och så vill jag ha ett magnifikt naturreservat som vår unika egendom!
hon: fattas bara annat!
han: ok, då får vi börja läsa annonser. jag börjar med GPs Tvådagar. nämensermanpå..  här fanns ju en käck annons. börja packa raring .. köpt är köpt.

Jag sitter och är onödigt tillfreds. När jag får såna konkreta känslor brukar jag söka dom på nätet. Vad säger nätet om Tillfreds. Bara för att se liksom. För att vidga begreppen för mig själv. Utanför mig själv. Så jag sökte på Tillfreds.Och på Bilder.

Fan va bra. Det blev mittiprick100% just den fortsatta ingången i en tillfreds fredag som min hjärna går igång på. Are you with me here?

Mina plantor är gonners

Tomatplantorna är döa, gurkan är dö, två blomplantor är döa.

Det som göms i snö dör i snö.

Läs inte om ni hatar rediga trägårdsmänskor

för jag har jobbat som en vetvilling i trädgården hela helgen. Nästan. När jag inte drack vin. Maten var det verkligen siåså med. Vi åt gammal kyckling, gammal köttfärssås, gammal potatis, och till det en fantastiskt god stekt grönsaksröra med limesmak samt knaperstekt aubergin med citron på valborg. Intressant. Alternativet hade varit pizza men ingen orkade köra.

Alltihop började egentligen förra helgen med att Någon spikade ihop en odlingslåda åt mig.


Det är tryckimpregnerat gammalt sparvirke, men jag har en plan.

Precis. Man klär in kanterna med plast! På så sätt bevarar man även lite fuktighet längre vid vattning eftersom sådana här lådor tydligen tenderar att blir gör-torra. Man får vattna mycket. Så igår plastade jag in den.Sen åkte jag och köpte många säckar jord. och koskit. Man känner sig särskilt alienerad när man köper koskit i plastpåsar.

Sen är det bara att plantera. Färdiga tomat och gurkplanta. Förodlade (av affären) dill och persilja. Samt några rader dill som jag sådde direkt. Ruccola. Och sen satte jag sockerärt, broccoli, Mer gurka. Och nåt som jag glömt vad det var. Samtidigt fick jag valborgsrosévin. Nästa helg eller nästa år ska jag måla lådan i samma färg som huset. Jag tänker också att jag ska bort alla grejer som nu delar in lådan i så-delar. Det måste bara först komma upp nåt som jag känna igen. Trots att jag försöker kan jag ofta inte särskilja ogräs från finväxter. Jag är ibland lite orolig över mig själv.


Idag fick jag åka och hämta mer jord i affären, tillsammans med penséer, luktärtor. margueriter, pelargon. Jag har omvärderat penséer, det är ju underbara små tåliga samtalspartners.

 

Betongen har flyttat ut. Nu är jag ledbruten och skör.  Och jag 1a maj demonstrerar i mitt inre. Alla gamla slagord får vara med:

INGA RASISTER PÅ VÅRA GATOR!

VI VILL INTE EN DEL AV KAKAN, VI VILL HA HELA BAGERIET!

HJÄLP POLISEN SLÅ DIG SJÄLV.

CARL BILDT KAPITALETS PILT.

Ja, så låter det. Fortfarande.