Kaskadblomning

Är det nåt jag vill kunna men inte kan, så är det att få blomster och växter att kaskadblomma. Men det kommer aldrig att hända eftersom jag varken förarbetar eller underhåller som man ska. Många blomster behöver nämligen underhållas, som vore de bortskämda charterresenärer. Det är därför jag uppfostrar min trädgård efter "survival of the med tjockast blad". Det är alltså de som tål torka och sniglar bäst. Ibland faller jag för de sköra, långbenta, svajande smalisarna, överlever de får de applåder och min oreserverade kärlek, dör de blir de osentimentalt bitterkomposterade. Tänker att de andra skärper till sig när de får bitter-näring. Typ.

Här är lite kaskadblomning. Den gula från Slottskogen igår då jag tog mig tid att vårrusa upp i rabatterna. Den vita från min väg till brevlådan. Ingen av de är alltså min förtjänst.

För den som tvivlar. Funderar på om man kan ha den som flasköppnare. Kan dom ha tänkt så långt? Antagligen inte. Förövrigt känns den svenska moralpaniken över Ola Lindholms gjort eller inte gjort utmattande.