Jag tittade på Babel igår. Lasse Berg var där och spred en högst förunderlig gladenergi som var... tvmässig och väldigt kärleksfull. Han liksom gick "genom rutan" och blev en sån som man vill ha jobbat med nångång i nåt afrikasammanhang och nu är vän med på facebook.
Såg ni honom?! Det var bara en sak jag funderade över.. länge. Förr i tiden, nån gång i slutet av sjuttiotalet och på åttiotalet så hette han nämligen Lasseochlisa Berg. Alla pratade och alla läste.. (då, på folkhögskolan) böcker av Lasseochlisaberg. Lisa! Du fattades mig där i tvsoffan i går.
Fast jag ska ändå läsa Skymningssång i Kalahari. Jag menar, folk måste ju få lov att gå vidare.
Men mest kändes det som att tiden stått still. Underbar motvikt till alla tvkvällar då jag skräckslaget triumferat utbrist... "herrrreeeeguuud vad gammaaaal hon/han/den blivit!!" För Lasseochlisabergutanlisa såg inte ut att vara en dag äldre än då. Och då känns väldigt länge sen nu.
Mat och makt. Så hette en av Lasseochlisabergs böcker. Jag var 21, hade den i bokhyllan och läste den aldrig men den var bra.. det var den. Lika bra som Simone de Beavuoir´s Det andra könet. Den läste jag aldrig heller, fast jag hade två exemplar.
Jag såg - jag älskade Gladglada Lasse Berg och skall läsa klart 1:a africaboken -waka waka...
SvaraRaderaFrågan är bara hur fan vi kan bli lyckliga och glada samlarenomader igen och sluta äta ont bröd och sluta upp med att vilja ÄGA ÄGA ÄGA ....
Appropå ÄGA och gigantiskt Ego ... gissa vem jag sprang ihop med på spåren vid Drottningtorget ? Ett tvålfagert flinande stycke människa som undrade varför jag inte tyckte det var fantastiskt roligt att möta just denna storartade gåva till mänskligheten och att nu har det väl gått tillräckligt lång tid för mig att glömma assholebeteendet och falla i dennes armar som ett trånande stycke dallergele - igen.
Så var nu inte reaktionen - snarare en underbart frustande vrede och gränssättning som var väldigt väldigt stärkande ... åååå vad jag gillar att vara riktigt grisk och vred ...
lite som en motvikt till glada Lasse och Kalahariöknen...
one step further.. och du behöver aldrig mer fundera över hur du skulle reagera.. ! underbart väl. och jag fick svartpåvitt igår på att chefer är nåt onaturligt!
SvaraRaderaJag såg också Babel i torsdags. Instämmer ang. Lasse Berg och antecknade några boktitlar.
SvaraRaderaMen - jag försökte genast hitta en adress för att skriva till Marianne de Geer. Jag blev så glad att hon berättade om hur SKÖNT det är att ha passerat klemakteriet. Denna befrielse! Man är männniska, inte BARA kvinna. Instämmer i allt hon sa. Vänta tjejer, ni ska få se!!
Precis. Marianne L de G formulerade det som man väntar på. Snart, snart är man äntligen där.. Jag, en människa. :)
SvaraRadera