Tomas Tranströmer. Han har skrivit det vackraste jag läst på väldigt länge. Jag hittade det i en dödsannons i helgen:
Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt
och jag tänkte.. hur svårt kan detta vara, det är ju bara ord på rad..
Tja, ganska svårt. Men man behöver inte rimma. Nä, just det. Och inte skämmas. Nä, just det. Så jag rimmade och skämdes inte.
Lite ur slag, något i olag
men idag är det dag före dag
då jag är emellan jobb
i ca 14 timmar
som en jobbsnobb
nytt är bra men för all del
om man ska känna sig hel
krävs det att nytt snabbt blir vant
inte för att det ska bli likadant
utan för att fötterna ska orka runt på ens ..
... amenvafan.. här skulle jag rimma på jobb.. igen, för att verka smart. Intet kom till mig så då är det bara att googla rimord.. och får förslaget .. resegarderob och medaljhopp.. bland annat. Kreativt men dåligt. Tomas skulle aldrig skriva så. Tomas skulle aldrig googla...
Det var nåt som var samma.. LasseochlisaBergutanlisa, och de romanska bågarna. Tillit.
Jag är kanske ur lag.
Helvetestratten kom med igen när jag länkade inlägget till Facebook. Favorit i repris tydligen.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar