ett scenario

från verkligheten

En vanlig lördagsmiddag. Jag, två bonusbarn - bb1 och bb2 + bbs far som är på väg bort på spelning och därför inte sitter med utan står och stryker skjorta och letar noter. 

Som så ofta är samtalsämnet en film som bb1 eller bb2 sett.

bb1 - den där med han som hade ögon i handen.. Helen den kommer du väl ihåg?! han  höll händerna så här (håller upp men handflator bredvid ögon ).. extra ögon!..  fan va den va bra!
jag - ehh.. nja.. ögon i handen... ?
bb 1 - ja. han hade ögon i handen så här.. Pans öga.. hette den inte det..
bb2- jaaa.. den var SKITbra.. Helen, den kommer väl du ihåg!?

jag- ehhh.. njaääee . (ögon i handen, borde jag inte komma ihåg det?)

b2 - joo..den var ju skitbra! Vi såg ju den ju, den där hemska.. men skitbra, kommer du inte ihåg den!?!?!?!?!??!?! vi satt ju i soffan.
jag - men var jag med?
bb1 - jaaa... såklart!
jag - nja.. har jag verkligen sett den?
bb2 - jaaaa.. vi satt ju där.. en helg.. Pans öga.. kommer väl du ihåg..?!!??
jag - men tyckte jag den var bra?
bb 2 - jadå!..
jag - jaha... jaså.. tyckte jag det.. jaha.. .... bra?.. jaha.. 

här blir jag nedstämd, hundra år dement, redo att kasta in alla handskar i världen och börja ljuga; jasådenja! mitt minne och min hjärna ligger och krälar bland dammråttorna.. jag blir på riktigt orolig

bb 1 - (ropar plötsligt till sin far) - pappa.. Helen var väl med när vi såg Pans öga!!!! (?)
barnens far -( ropar tillbaka) nej.. hon var nog inte hemma då

bb1 - ok.. det var väl Calle då. Men den var skitbra!

jag -   ....
bb1 +2 - blalbalblalllblalbalblablalbalbla   blablablabal... fan va bra.. bla bla

jag - nu dukar ni av.. snabbt och tyst. och näää.. det finns inga chips.