Jag är i Århus. Det är väldigt trevligt. Många är här i samma syfte, dans. Jag hälsar på folk artigt i hand, och presenterar mig. Hej jag heter.. osv... hinner med en harang innan min mer minnesgoda kollega väser i mitt öra ; ... du  har hälsat på henne... henne träffade du i Stockholm för några veckor sen ... det är hon som du pratade med i.... Jag får rodna mycket och någon föreslår hjälpsamt att jag kanske har ansiktsdyslexi.
Vilket är snällt tänkt, diagnoser i all ära, men för oss som hälsar för många gånger på samma folk
gäller det nog inte byta jobb så ofta. Eller för all del, släppa taget om självupptagetjaget. Då kanske du´et fastnar bättre. Jaja, jag ska inte bråka med mig om detta, jag ska ut på stan och hälsa.