lyckan kommer.. till mig?

I jakten på lyckan, ett teveprogram jag såg igår var det en intervju med en kvinna från Anonyma klubben, alltså de som blir lyckligare av att ge än att få. Fast man får inte ge för mer än 40 kronor. Och allt går till som så att man smygbetalar en kopp kaffe eller en bulle eller spårvagnsbiljett men säger att det är inte till mig utan till .. nån annan.. vilken som helst, nästa som kommer! Och alla blir glada, den som ger, den som får och den som förmedlar.

Så nu tänker jag som så, att vi gör ett experiment. Ni bildar Anonyma Bloggklubben. Och ger mig massa kommentarer, men inte mer än 40 tecken. Och man får INTE avslöja sig. Anonymt ska det vara. Så mäter vi sen, vem som blir gladast, jag som får en massa tecken på att det finns en hoper trevliga läsare, eller ni, trevliga läsare...

(vad är bloggkommentarsmotsvarigheten till gratis kaffe, bulle eller biljett ..  beska åsikter, söta tillrop, inlägg som känns som de går som på räls  hö  hö   hö )

Så finns det ju de som blir lyckligast av att ha. Som hon med tusenkaratsdiamanten och miljarderna. Hon var lycklig. Det jag mest funderade över var hur hon hann vara lycklig i alla tre byggnaderna/45 rummen. Man har att göra då ju.

Jag tror att jag blir lycklig .. eller lycklig och lycklig.. men upprymd av att ha, få, gå, stå, må, se, be, le, ... bara att fylla på... och för all del, ge,

Och jag skulle gärna ha diamanten och slottet och kaffet och bullen och biljetten. OCH kommentarerna!