detaljer

På jobbet, häromdagen, pratades det, kanske inte heminredning, men närapå...inköp av möbler och shopping i största allmänhet. Och jag fick en tanke om hur .. inte ointresserad, men oinspirerad jag är av heminredning. Jag får fläckvisa ryck, men den som egentligen är "stilsäker" i vårt hushålle är inte jag. Utan han. Och jag fick lite panik över vilken usel och märkesokunnig inredningsmänska jag är.

Men så i helgen så gick jag på upptäcktsfärd i hemmet. Vad möblerar jag med, vad är mitt bidrag till trevnad och prestigefylld heminredning. Frågade jag mig. Jag som tittar på så många byggom/inredningsprogram jag hinner men gör så lite som möjligt själv. Hur har jag det egentligen. Och det är ju i detaljerna man lär känna sig själv.En ganska så spännande runda. Men inget som nåt livsstilsmagasin kommer att jubla åt. Hålltegodo och som vanligt är alla bilder klickbara.

   Hörn är ju användbara i ett schysst bygge av gamla keramikskålar som inte kommer till nytta för att dom för små. Varför har ingen plockat undan dom. För att dom är hemmagjorda? För att jag skulle bli sårad?

 Andra hörnet i samma fönster.Hemmagjord av en dotter nån gång i en annan tid.
Tittar ofta på den och ler.

 Ännu mer hemmagjort. Det är en ampel från nån gång på 90-talet. Det var länge sen det växte nåt i den. Nu är den en grogrund för spindelnät. Inredning när det inte fyller någon mer funktion än placebo för dyrare saker. Och när affektionsvärdet överskuggar.

 Detalj. En glasprisma som hänger på ljusstaken vi köpte på loppis för 10 kronor. Ljusstaken är från Markslöjd och prisman från IKEA. Det är mina ohändiga fingrar som speglas i glaset. Staken åker fram vid varje juletid och får stå i fred för den är alldeles för lättvält. Men fin.

 Dotterns keramik från estetiska inriktningen. Foten har lossnat så den får kvinnan ha i famnen.

 Ännu ett barn-verk. Minsta dottern var i England och jobbade ett år. Vad vill du ha i present av mig frågade hon när hemkomsten närmade sig. Köp nåt designat. OCH onödigt. Haha tänkte jag nöjt, nu var jag klurig. Och hon kom hem med denna designade flugsmälla. Hon vann. Nu får den vara del av inredning när den inte dödar flugor.

 Och.. kolla där. Rätt som man börjar titta sig omkring upptäcker man bortglömda minnen. Pappersblomman från bröllopsbågen. Vi kom hem med alla presenter och ut ramlade en av hundratals hemmagjorda (av fantastiska vänner) pappersblommor. Den klämdes fast i bokhyllan och där har den suttit i snart fyra år. Blivit en del av hyllan. Solen har tagit mycket av färgen, men den får sitta fyra år till. Minst.

 En hundralapp från samma år jag föddes. Fick den av mamma, inramad och fin. Nu får den hänga i köket. För vart gör man av fådda inramade hundralappar?!

 En madonna med son. Den har varit med så länge att jag glömt hur, var den kom till mig och varför jag har den. Men tiden har gjort den ovärderlig. Som en gammal vän. Var gör man av gamla vänner? Kanske limmar man upp dom på köksväggen, dom med.

 Här är min bästa fågel. Gjort var, undrar ni. Hemma, säger jag. Huvudfjädrar, näbb och svans har tappats men den får vara med. Man kan inte slänga gamla trotjänare. Dom får leva vidare och ta det lugnt och bara komma till användning som mjölkkanna vid finare kalas.

Present från döttrar. Min bästa magnet. Mina bästa barn. I heminredningsprogram brukar det ojas över att folk har saker på kylskåp. Jag tycker det är det mest praktiska stället att ha saker på. Hade det bara fått plats hade jag haft allt där.Allt.





Till sist: ett minne från en tävling vi hade för några år sen. Alla fick 50 kronor att handla på loppis för. Bästa julutsmyckningssaken. Sen skulle vi genom omröstning kora bästa julfyndet. Det blev oavgjort för alla röstade på sin egen. Min hänger och lyser upp tillvaron i fd keramikverkstan numera betongditot. Tycker fortfarande att jag vann.