En av mina arbetsuppgifter på jobbet just nu innebär att jag intervjuar folk för en utvärdering. Och då använder jag min iphone som inspelningsapparat så att jag slipper anteckna som en idiot hela tiden. Vilket betyder att när jag sedan lyssnar för att skriva ner intervjun så hör jag mig, min dialekt, min språkmelodi och jag genomgår ofrivilliga rysningar. Såna man inte ber om.
Jag avslutar ju inte en enda mening! Inte EN. Eller kanske möjligtvis EN. Språkmelodin låter som vore det nån som på bred göteborgs-västgötska pratade med stockholmska komplex. Och som gärna går upp i falsett i slutet på varje oavslutad mening..
Jag låter så här; jamen huuur tror du.. skulle du säga.. eller om du förstååår..
jamen dä kanske va en flummi fråga.. men om ja säjjer som så här................ eehhh jo men så hääär då... eller..
Annars går det ganska bra. Sabbade bara en enda timslång intervju idag eftersom en god vän ringde för att rapportera om CityAkutens reprisering och jag glömde sedan kolla om bandspelaren var igång igen.
Ja, jag tänkte att ni kanske undrar vad jag gör på jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar